Gruvsam tystnadskultur

Gruvans korta livslängd anses inte stå i proportion till skadorna på miljön och samernas renskötsel, meddelade länsrådet Johan Antti i december 2017.
   Länsstyrelsen i Norrbotten var inte villig att bevilja Beowulf Mining bearbetningskoncession för etablering av en gruva i Kallak (Gállok).
   Frågan hamnade därför på regeringens bord. Åren gick. Exministrarna Göran Persson (ordförande LKAB), Anders Sundström (ordförande Kaunis Iron) och Sven Otto Littorin (dåvarande ordförande för Beowulf Minings prospekteringsbolag) riktade kritik mot länsstyrelsens handläggningstider och myndighetens nitiska hållning när det gäller miljöaspekter.
   Om denna kritik bidrog till att Johan Antti inte fick fortsätta som länsråd låter jag vara osagt. Hur som helst fick Antti 31 januari 2022 – efter 13 år som länsråd – inte vara kvar på den posten.
   Regeringen (S) uttalar sig inte i personalärenden.
   ”Jag vet bara att det inte är ett regeringsbeslut”, sa Karl-Petter Thorwaldsson (S), dåvarande näringsminister, till Dagens Nyheter 5 april 2022.
   Kan beslut om att inte ge ett länsråd fortsatt förtroende ske utan att någon med politiskt ansvar vet om det?
   Ingen norrbottnisk riksdagspolitiker har tyckt frågan vara värd att kommentera.
   Kan det bli mer tystnadskultur?
   Håller Norrbotten att säljas in som en region för råvaruuttag och med en anmodad konsensuskultur?
   För att få folk att flytta hit räcker det inte bara med arbete, utan även boende. Det krävs även möjligheter till utbildning, vård och omsorg, fritids- och kulturutbud. Det är också viktigt med ett samhällsklimat där man vågar uttrycka sig även om det inte passar det som orkestreras från politiker, näringslivsutvecklare, kommunikatörer, informatörer och strateger.
   Tyvärr har den gröna omställningen drag av ”enda vägens politik”. Åk med – eller stå kvar vid vägkanten. Fort ska det gå.
   Men ursäkta om jag och andra vill diskutera ett och annat. Är det inte dags att börja hushålla med våra resurser? Är färre och mindre bilar det värsta vi kan tänka oss? Att tillverka en elbil kräver sju gånger mer kritiska mineral och metaller än en konventionell bil. Fler gruvor innebär fler söndrade renbetesmarker.
   Handen på hjärtat: Är inte det som utmålas som en grön omställning mer till för att rädda bilindustrin än för att rädda planeten? Skulle vi inte ställa om?
   Vem vill flytta till ett råvaruuttag där filminspelningens ”Tystnad, tagning!” fått sin motsvarighet i den gröna omställningens ”Tystnad, brytning!”?

Publicerad i NSD 1 juli 2023