Grattis – eller ska jag säga Beklagar – Kiruna!

Grattis, Kiruna! Eller ska jag beklaga möjligheten att bli Europas kulturhuvudstad 2029? 
Vid ett möte i Stockholm, en tid innan huvudstaden blev kulturhuvudstad 1998, informerades några utsocknes kulturarbetare med hemvist i Malmö, Göteborg och Luleå.
   Vi försäkrades om att ”inte bara huvudstadens utan hela landets kulturutbud” skulle visas upp.
Så blev inte fallet – då den ambitionen inte ens att kom räcka några t-banestopp ut från centrala Stockholm.

   Synopsis: I ansökningar och marknadsföring kommer det självfallet att pratas varmt om lokala och regionala kulturarbetare. Det bjuds in till dialogmöten till vilka det mobiliseras kulturtjänstemän, kultursekreterare, kulturstrateger, kulturhandläggare, fler kulturtjänstemän. Kanske även regionens utvecklingsdirektör Janus Brandin (”Po Tidholm framstår som dystopisk”) vill ha ett finger med i spelet eller agera för annans räkning.

   På kortare tid än någon hinner säga ”Kiruna Europas kulturhuvudstad 2029” tappar förledet ”kultur-” sin vikt och underordnas andra värden, till exempel ”stärka besöksnäring”, ”främja inflyttning”, ”kulturdriven tillväxt” etc.

   I takt med att programmet utformas försvinner intresset för lokala och regionala kulturarbetare. Detsamma gäller medverkan från föreningslivet. 
Kvar blir valet av en ”säljande mix”. Och troligen en påkostad vip-invigning, à la Umeå-modell 2014, för potentater som tidigare inte visat intresse för kultur. I Umeå kostade bara det kalaset 1,8 miljoner kronor.

   För att styrka min spaning tar jag hjälp av Emma Swanström (musiker, arrangör och föreningsaktiv) som i Västerbottens-Kuriren 10 april 2014 skrev:

   ”Jag gav kulturhuvudstadsåret en chans, trots mina tvivel. Jag gjorde det för att kommunen lovade att alla skulle få vara med, och jag såg chansen att få genomföra storslagna projekt. När hardcorescenen och gräsrotsrörelserna marknadsfördes som ett signum för Umeå så kände jag mig trygg: De skulle aldrig våga skryta över oss utan att ge något tillbaka till de kulturuttryck som de hittills alltid motarbetat. Så fel jag hade. Om jag hade vetat att alla de där open source-mötena handlade om att kulturens eldsjälar i Umeå skulle arbeta gratis för att kommunen skulle få titeln som kulturhuvudstad 2014 så hade jag aldrig satt min fot där.”

   Självfallet kommer det från chefshåll och från politiskt ansvariga hävdas att så här kommer det inte bli i Kiruna. Framgång lär krävas inte minst efter debaclen med Konstmuseet i Norr och det pengaslukande badhusbygget.
   Till dess och som det passar sig: Grattis/Beklagar, Kiruna!

Publicerad i NSD 29 juli 2023