Vid
ett möte med det egyptiska turistrådet diskuterades varför inte fler
Luleåbor besökte pyramiderna i Giza. Ett förslag var att turistrådet
skulle betala Luleåbor för att åka till Egypten och se de berömda
byggnadsverken.
Eman Ismat, medlem i rådet, invände:
– Varför ska vi betala Luleå? De flesta pyramider i världen finns hos oss. Vill folk se dem, kommer de hit.
Det
var så jag tänkte när jag läste om att Luleå kommun årligen betalar 40
000 euro (400 000 kronor) till den nederländska arrangören av Schaatsen
Grand Prix i Luleå.
Skridskoveckan tv-sänds av NOS (Nederlandse
Omroep Stichting/Nederländsk rundradiostiftelse). Sändningarna följs av
3,5 miljon tittare. Någonting säger mig att det finns pengar kring denna
skridskotävling och att
För att använda oss av Eman Ismats
resonemang: Vilka alternativ har arrangören av Schaatsen? Isbanan i
Luleå saknar egentlig konkurrens medan byggnadsverk, som vi kallar
pyramider, finns i flera länder. Vi har ett guldägg och betalar för att
andra ska ta del av det …
Det stannar inte här. Luleå kommun
sponsrade MMA-galan Battle Of Botnia genom att stå för hyran om 40 000
kronor. Kan väl tänka mig att de som besökte denna gala var villiga att
pynta vad det kostar, så återigen: Varför? Ansvariga anser att
hyresbidraget stärker Luleå kommuns ”platsvarumärke”.
Upphandlingen
av ”Putte i parken” är ett sorgligt kapitel. Allt på ett bräde till en
sommarfestival med bäst-före-datum på 1990-talet. Under förra festivalen
fick inte artister som i decennier hållit igång musiklivet i Luleå vara
med. De passade inte arrangörens ”koncept” utan fick själva ordna gig.
Snacka om diss från arrangören och indirekt från Luleå kommun.
Det
verkar som om Luleå kommun börjat upphandla kultur, ungefär som man
beställer kontorsmaterial eller vägkoner. Det är inte länge sedan
”Kulturens plats i framtidens Luleå”, en av kommunen beställd förstudie,
presenterades. Den föreslår bland annat:
· Ta vara på och stärk det lokala kulturlivet.
· Skapa goda förutsättningar för kulturutövare och kulturorganisationer.
Kanske
dags att börja agera utifrån dessa intentioner. Och därmed värdera och
se kulturen som en basnäring som man investerar och återinvesterar i,
sköter och utvecklar över tid. Då kommer resultaten. Bra mycket bättre
än att sitta fast i sliten, tröttsam reklamlingo.
Vem vill bo i ett ”platsvarumärke”, när alternativet skulle vara ett Luleå där kulturen sjuder – året runt?
Publicerad i NSD 3 juni 2023
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.