Kunnigt och gediget om en betydande poet

Magnus Nilsson
Kampdiktare i folkhemmet – arbetarpoeten Stig Sjödin
Verbal förlag

Magnus Nilsson, professor i litteraturvetenskap vid Malmö universitet, är en av dem som har bäst koll på svensk arbetarlitteratur. Nu är han aktuell med boken ”Kampdiktare i folkhemmet – arbetarpoeten Stig Sjödin”.
   Fram tonar två sidor av Stig Sjödin: Dels modernisten, tillhörande den litterära offentligheten. Dels arbetarförfattaren.
   Det är de Bonniers-märkta diktsamlingarna, i synnerhet ”Sotfragment” (1949), som levt kvar i litteraturhistorien. Bonniers upplagor var betydligt mindre än då LO 1981 gav ut Stig Sjödins ”Arbete och människovärde” i 30 000 exemplar.
   Magnus Nilsson vill vidga bilden av Sjödins poesi. Han tycker att denna LO-utgåva och de dikter som publicerats i fackförbundstidskrifter har hamnat i skymundan.
   För egen del såg Sjödin den hyllade ”Sotfragment” som en ”engångsföreteelse”. Blygsamt eller inte. Många dikter i "Sotfragment" hade för första gången publicerats i fackförbundspress eftersom Sjödin var beroende av ”brödskrivande”.
   Intressant nog erbjöds Kooperativa Förbundets Bokförlag först manuset, men tackade nej. Så kom ”Sotfragment” att bli utgiven av Bonniers.
   Vad som enligt Magnus Nilsson gör Sjödin intressant är att denne – till skillnad från andra arbetarförfattare – var litterärt verksam inom arbetarrörelsen.
   Magnus Nilsson för viktiga resonemang kring hur Sjödins poesi bemötts och kring vilken hemvist denne ska ha. Arbetarförfattare eller Bonnierförfattare? Eller för att ta det ännu ett steg: Var Sjödin arbetarpoet eller arbetarrörelsepoet? Eller både och?
   Som läsare ges vi dessutom utdrag ur Sjödins dikter, men också brevväxling med förläggare och redaktörer.
   Här ett brev till tidskriften Folket i Bild/Kulturfront:
   ”Jag har ingenting emot det val av dikter som Smedberg gjort även om jag kanske tycker att det är litet ensidigt [...] Det finns ju lite kärlek och natur också. Och de här dikterna (de utvalda, min anm) bygger ju vidare på föreställningen att jag enbart rör mig inom en genre ...”
   Min enda anmärkning är att personer som placeras i texten inte presenteras plus ett felstavat namn i förordet. Göran Greider behöver kanske inte presenteras, men det hade inte skadat om läsare som vill närma sig arbetarlitteraturen hade känt sig mer välkomna. Det är skillnaden mellan att nöja sig med redan frälsta och att vilja vinna fler.
   Bortsett från denna invändning har Magnus Nilsson åstadkommit ett gediget verk som jag starkt rekommenderar.

Publicerad i NSD 4 juni 2021