Lyrik om övergrepp där egot tar över

Anna Fohlin Mattsson
Ur arbetsboken
Poesiwerken Publishing

I början på 2000-talet blev stora grupper av författare förlagslösa. Förlag som Wahlström & Widstrand och Norstedts ändrade inriktning. Redaktörer blev färre samtidigt som marknadsavdelningar växte.
   Det var en tråkig utveckling då flera författarskap hade börjat byggas och kunde ha utvecklats.
Som jag förstår var Anna Fohlin Mattsson en av dessa författare. Efter tre romaner blev det stopp hos Wahlström & Widstrand. Hon har självfallet rätt att vara kritisk till att hon ”dumpades”. Men kritiken stannar inte där eftersom hon ser en alltmer feg förlagsbransch som bangar när ämnena blir för tunga. Och vad kan som ämne bli mer tungt än en trilogiserie om incest, som Fohlin Mattsson fick ge ut då det begav sig.
   Det är alltså en kritisk Anna Fohlin Mattsson vi möter i hennes åttonde diktsamling, "Ur arbetsboken". Den sägs vara en lyrisk uppgörelse med den litterära världen och synen på sexuella övergrepp i litteraturen. Eller möjligen en anklagelseakt.
   Det är en rad röster som förekommer i samlingen, till exempel en kvinna på ett stödcenter för incestöverlevare, författare (citerade), kritiker, någon, jag (diktjaget), förövaren och en ny litterär chef.
   De partier där det kretsar kring vad incest kan leda till är tveklöst bäst. Sedan dyker författarfonden upp som en röst och diktjaget (Fohlin Mattsson) kan meddela vilka stipendier hon fått. Föga intressant, men kanske bärande för anklagelseakten.
   Men det tycks inte räcka: ”en vän som arbetar på skyddat boende / för misshandlade kvinnor sa [...] du borde ha fått ett Augustpris för dina böcker / det är ju fantastisk litteratur”
   Som kritiker börjar jag se liknelser med Björn Ranelid. Prisad, men som trots utmärkelser ändå inte är nöjd då han ännu inte har fått Piratenpriset som delas ut av Fritiof Nilsson Piraten-sällskapet.
   För mig framstår Anna Fohlin Mattssons litterära uppdrag den här gången som omöjligt. Då hon har någonting angeläget att berätta borde hon ha fokuserat på hur incest skadar flickor för livet. Allt för att få oss att verkligen läsa och lyssna på rader som dessa:
”sociologen som föreläste / på stödcentret för incestöverlevare sa / jag har slutat berätta / för kollegor, studenter och åhörare / att jag är ett före detta incestoffer [...] de slutade lyssna på mig”
   Det är detta fokus samlingen behövt mera av. Tystnaden för ämnet är betydligt värre än att en författare inte fått tillräcklig uppmärksamhet. Anna Fohlin Mattson skulle kunna bryta den tystnaden.

Publicerad i NSD 10 maj 2021