Inblick i folkets motstånd mot Belarus självhärskare

Dmitrij Strotsev
Belarus omkullkastat
Rámus
Översättning: Dmitri Plax

Inför valet den 9 augusti började Dmitrij Strotsev sin diktcykel, som säkerligen hade kunnat bli längre om inte poeten förts bort. Efter förhör dömdes han till tretton dagars fängelse i det ökända Akrestinafängelset.
   Så skulle Dmitrij Strotsev tystas, var det tänkt. Det blev det omvända: Strotsevs dikter kom att spridas världen över. Till Sverige i form av denna diktsamling, utgiven av Rámus. Vilka annars?
   Strotsev har en imponerande bredd i sitt språk. Han visar indignation utan överslag. Nyttjar religiösa, andliga, politiska och historiska referenser. Och har även humor, som i dikten ”Europeiska rådet” som representeras av Helan och Halvan. En skoningslös drift med EU, som när det gäller att sätta emot en diktatur inte visade sig vara så starkt.
   Det som är starkt är det okuvliga och uppfinningsrika motståndet mot Aleksandr Lukasjenkos polisvälde. Och just nämnde despots OMON-poliser, en specialstyrka underställd inrikesministeriet.
   Men även dikter kan vara starka och viktiga:
   ”när det samlas / trehundratusen belarusier / är det folkets makt / när vi / går hem / är det / OMONS president som / har makten” (27 augusti)
   Senare i november:
   ”när du går / efter tändstickor / när du går hemifrån / för att springa ärenden / klä på dig / ordentligt / packa för / tio, femton / dygn” (13 november)
Dmitrij Strotsev har även kommit ut med ”Belarus: Motståndets konst” (Ariel förlag 2021). På 24 sidor ger han bakgrund till hur motståndet har utvecklats. Tidigare ”döda” innergårdar i bostadskomplex har blivit viktiga för motståndet mot regimen:
   ”Idag är innergårdarna inte längre bara gårdar, utan små republiker; bara i Minsk räknas de i flera hundra. Myndigheterna har tvingats erkänna deras existens genom att ge ut en särskild karta över Minsk, där staden är indelad i sektorer, som mer eller mindre behärskas av gårdsrepublikernas olydnad.”
   Folk samlas, diskuterar och tar del av kultur. Dricker te och äter kakor. Här målas graffiti och tre på balkongen upphängda klädesplagg (två röda och en vit) blir en protest.
   Självfallet kommer OMON-poliser på besök, trakasserar människor, målar över graffitin och försöker ta bort de kombinationer som liknar den rödvita flaggan som oppositionen samlas kring.
   Det går utmärkt att läsa böckerna var och en för sig. Väljer du båda får du en bra inblick i det belarusiska motståndet mot en despot som inte har många vänner kvar i världen.

Publicerad i NSD 11 mars 2021