Den kulturfientliga politiken måste stoppas

Så kom beskedet. Knappast som en överraskning. Sjukvårdspartiet, under ledning av Kenneth Backgård, gick till val på att hyvla kulturbudgeten. Nu verkar partiet göra verklighet av det.
   Troligen kan Sjukvårdspartiet dra nytta av pandemin när det gäller att dämpa reaktioner och eventuella protester. Det finns säkert ett stort stöd för ”allt till vården”. Det betyder inte att det också finns stort stöd för att värna kulturen.
   Hur tror Region Norrbotten att en hyvlad kulturbudget ska räcka när kulturen ska återstartas? Då behövs snarare förstärkta resurser än minskade.
   Regeringen har tillsatt en utredning, med inslag av kulturutövare, för en återstart av kulturen. Våra norrbottniska politiker, i detta fall representerade av Kenneth Backgård, vet förstås bättre och har plockat fram hyveln.
   Ett stort antal konsulenter och andra inom kultursektorn riskerar att förlora sina jobb. Det är illa. Kulturen behöver sin ”infrastruktur”.
   Men det finns också annat att lyfta fram. Kulturen är långtifrån synonym med konsulenter, snarare med kulturutövare – dansare, konstnärer, filmare, författare med flera. De är ändå dessa som står för de kulturella uttrycken. De här grupperna riskerar också att ta stryk.
   Låt mig berätta om litteraturen, då den ligger mig varmast om hjärtat. Åren före 2015, då Resurscentrum för litteratur startades, gick det att få stöd till bokprojekt om 50 000–60 000 kronor, ibland mera.
   Med tiden har dessa stöd reducerats till ett maxtak om 20 000 kronor, där de vanliga utfallen är halva summan. Förekomsten av konsulenter måste självfallet kunna förenas med vettiga nivåer på bidrag. Eller tror Region Norrbotten att den frälser kulturuövare (i detta fall författare) med nålpengar?
    Tror någon på allvar att Sjukvårdspartiet kommer att nöja sig med att hyvla ett antal tjänster? Nej, den här politiken kommer självfallet att slå över hela linjen och framförallt mot oss som skapar kultur.
   Vilket Norrbotten kommer vi möta efter pandemin? Ett som tidigare försökt att bryta den ”koloniala” bilden av länet? Ja, vad ska kittla våra sinnen och lust till kultur: Serverhallar, stålverk, gruvor, flera gruvor, en Hybritanläggning, en batterifabrik och annat hårt?
   Det mjuka blir tårar och uppgivenhet över politikens trångsynthet och nedsättande syn på oss kulturutövare. Och så frågan: Vilka kulturintresserade människor kommer att vilja flytta till Norrbotten?
   Men varför inte vända uppgivenhet till att våga bli förbannade.
   Den här kulturfientliga politiken måste stoppas.
   Helst nu, allra senast i nästa val.

Publicerad i Norrbottens-Kuriren 27 mars