Kort lopp för poet trots vallade skidor

Jonas Gren
Tävlingsdräkten
Vendels förlag

Skidvallning och poesi? Med handen på hjärtat: Hur många av er läsare trodde att den kombon var möjlig?
   Nu har Jonas Gren kommit ut med diktsamlingen ”Tävlingsdräkten”. Ett måste för skidutövare, då skidåkning är en materialsport. Här finns möjlighet att nörda in sig.
   Det har inte Jonas Gren gjort som ramar in sina dikter med fina tillbakablickar till mormor och morfar.
   För sitt ändamål har han valt sonettkrans som består av 15 sonetter, där varje inleds med samma rad som den föregående avslutas med. Och det rimmas, ja.
   Rimmade dikter var vanligare förr, men är ingenting som kännetecknar samtidspoesin. Det struntar Jonas Gren i. Bra!
   ”För trots att skidan glider bäst av alla / kan syran svämma över kroppens hink. / Den flödar ut. Då hjälper ingen valla. / Man stumnar och står still som Jörgen Brink.”
   Men en enda sonettkrans bygger ingen bok. Därför har Sverker Sörlin fått i uppdrag att skriva ett 27-sidigt efterord (nästan halva boken). Inget fel på efterordet.
   Men varför litar inte Jonas Gren på sin egen vallning? Han skulle, till exempel, ha kunnat ta ut svängarna i sin egen åkning. Fogat till ytterligare en sonettkrans eller kompletterat med fritt hållna dikter.
   Boken har ett läsband. Varför det finns förstår jag inte, men möjligen kan det ha funktionen av att skilja sonettkransen från efterordet.
   Hade förväntat mig ett längre lopp, men vad vi får är en kortare runda – efter att skidorna blivit vallade.

Publicerad i NSD 3 februari 2021