Fint om längtan i ett nordsamiskt landskap

Stina Inga
dego Stálu lážegihput / som björkarnas häxkvastar
DAT

Stina Inga är aktuell med en tvåspråkig diktsamling, där de på nordsamiska skrivna dikterna också finns på svenska.
   Då jag inte kan nordsamiska, kan jag heller inte bedöma den språkliga övergången.
Denna recension gäller därför de till svenska översatta dikterna.
   Diktjaget är ett barn, på väg att växa upp. Barnet leker under köksbordet, lyssnar till de vuxnas prat. Tar in ord och försöker förstå.
   Barnet förhåller sig bland annat till ett ”du”; en förälder eller en anhörig. Någon som ska komma hem igen. Någon som är viktig för barnet.
   I dikterna finns även en kall gäst, isiga vindar, kalla nätter och hågkomster. Smärta. Längtan.
   ”Du skulle följa med renkalvarna / för att påminna om det som var / och det som blev kvar / En ödslig tomhet / Du skulle vila på en hög fjälltopp / vaka över oss / Skydda oss”
   Det märks att Stina Inga har erfarenhet av renskötsel och är förtrogen med hur samer har förvaltat sina sätt att berätta. Men vi får också insyn i poetens tvivel gällande de egna orden:
   ”Orden förlorar sin skönhet / De fastnar i halsen / vassa som björkarnas häxkvastar / Om de kommer ut ur mig / saknar de lenhet”
   Trots tvivel har Stina Inga en fin ton i sina dikter. Det till synes givna paras med mystik. Det personliga förenas med det allmängiltiga. Bokens illustrationer (gjorda av författaren) resulterar i en såväl till innehåll som form vacker diktsamling. Det blir man glad av. Då nordsamiska anses vara ett hotat språk bör de som värnar det vara tacksamma för Stina Ingas poetiska gärning.

Publicerad i NSD 9 februari 2021