Den enes bröd kan vara den andres dåliga villkor

Hämtmat är ingenting nytt. Däremot att få maten hemkörd. Den grenen av budbranschen har vuxit starkt under senare år. Och visst har det varit praktiskt att få maten hemkörd, speciellt under pandemin.
   Men det finns ett antal frågor: Vilka spår sätter det här på arbetsmarknaden? Vilka är ”vi” som beställer maten? Vilka är ”dom” som levererar den?
   Bakom det som beskrivs som ett digitalt framsteg och som en frihetsreform finns människor med orimliga villkor. Långa arbetsdagar och skitlöner.
   Hemleveranser har förvisso bidragit till att restauranger kunnat klara sig under pandemin.
Men den enes bröd är den andres dåliga villkor.
   Vilka är det då som har startat dessa budföretag? Jo, i många fall vita, yngre, smarta män med sinne för snabba vinster och utan empati för de människor – buden – som säkrar företagets klirr i kassan.
   Vilka är det då som investerar i dessa budföretag? Pensionspengar via AMF satsas i budföretaget Budbee. Andra som ser en bra investering i Budbee är Stena Sessan, Kinnevik och H&M Co:Lab. Det senare är ett investeringsbolag inom Hennes & Mauritz, ett företagsimperium som redan har det svårt att förklara varför det anlitar underbetald arbetskraft i Bangladesh och andra länder.
   Budbranschen har förändrats kraftigt under åren. Stora aktörer ställer krav på transportförmedlarna (budfirmorna), priserna pressas och då påverkas arbetsvillkoren och även lönerna. De sist i ledet - buden som i många fall saknar kollektivavtal - får kännas vid arbetsvillkor vi för länge sedan borde ha lämnat bakom oss.
   Nya marknader väntar dock för budföretagen – leveranser från apotek, klädbutiker, godisbutiker och företag som säljer teknikprylar.
   Ja, bekvämt för oss - men vårt agerande förskjuter ordningen på arbetsmarknaden. Buden idag, imorgon kan det gälla våra arbetsvillkor.
   Transportarbetarförbundet har inlett en kampanj för att försöka organisera dem som jobbar som matbud. Kampanjen har uteslutande skett på engelska eftersom merparten av buden kommit från Europa eller tredje land.
   Återigen ”vi” och ”dom”.
   Vill du anlita sjysta företag handlar det inte bara om deras miljömål utan också om huruvida de bryr sig om hur de budföretag de anlitar behandlar sina anställda.
   Vi borde orka ställa krav på företaget som vi beställt ifrån och fråga om budtjänsten omfattas av kollektivavtal. Om vi inte ens ids fråga har vi samtyckt till andras dåliga villkor.
   ”Vi och dom” borde snarare vara ”vi med dom”. Och av den anledningen borde vi kanske intressera oss för varans och transportens verkliga pris?

Publicerad i NSD 13 februari