En källa med fina dikter och klart vatten

Birgitta Lillpers
Kälda
Pequod Press

Birgitta Lillpers är en driven poet som Svenska Akademien ville prisa. Men så funderade Lillpers på skandalerna kring den så kallade kulturprofilen Jean-Claude Arnault.
   Att vara en del av den gyttjan, nej tack.
   Det fanns annan gyttja att ta hand om.
   Inte långt bort, utan hemmavid finns en gammal uppslammad gårdskälla. Hårt arbete väntade med att skotta den fri från slam.
   Här inleder Birgitta Lillpers också ett annat arbete – att skriva.
   Att hon tog sig an detta arbete ska vi vara glada för, då det resulterade i diktsamlingen ”Kälda”.
   Från gårdskällan, ur berget, finns belöningen: Klart och fint dricksvatten.
   Men först ska slammet bort.
   ”Den massa som gram för gram har hopats neri källan är mager och ytterst finkornig och därför len som mular. En mossa överst. Det luktar ingenting. Runtom blir en vall av denna svarta tunga mängd jag skottar upp ur källan, vad för botten att hitta?”
   Ja, vilken botten att hitta? Och hur ska den beskrivas, tolkas och förstås? Och så vissa fynd ...
   ”På botten också en bit / av en stor kota. / Ko, eller häst. / Det är väl inte / ett stycke / av en människas / kota / i länden.”
   Lillpers kan sin miljö, uppväxt på släktgården på Lillpersvägen. Van vid lantbruk, djurhållning och odlingar. Och vid Orsamålet, som hon flikar in i somliga dikter.
   Men så ett avvikande ord: "handelskammaren". En påminnelse om att vara lönsam? Diskrepansen mellan tillväxt och kultur- och naturskydd?
   Lillpers ger inga svar, ställer försiktigt några frågor. Läsaren får tolka medan resan mot botten fortgår, och vad som där uppenbaras.
   Klart vatten, ja. Liksom attans bra dikter.

Publicerad i NSD 15 januari 2021