Replik – ej möjlig i Expressen

När Jonas Gardell talar om ”branschen” (Expressen 3 augusti) menar han inte konstnärer, dansare, författare och andra som sliter hårt för att få ekonomin att gå ihop.
   Han menar sitt eget (utdelning 2017/2018: 179 miljoner kronor) och andras bolag med tillgångar.
  Han representerar en människa, som utifrån sina medel, rimligen borde klara sig.
  Men icke.
   Självfallet ska inte kulturminister Amanda Lind bry sig om Jonas Gardell. Det finns andra kulturarbetare som är i större nöd.
   Här har vi ett journalistiskt problem: Om Jonas Gardell är ”kristypisk” för kultursektorn: Gud hjälpe!
   Om artister med tillgångar i bolag ska värnas på bekostnad av andra kulturarbetare skänker detta en närmast kolonial stämpel över det hela.
  Okej, ni kommer till Sandviken, Gävle, Östersund eller Örnsköldsvik; gör era shower, fakturerar och drar.
  Vilka är kvar?
  Jo, andra, som inte räknas till ”branschen” eller ”kultureliten”, men som året runt bjuder in till vernissage, poesikvällar, dansföreställningar, performance och annat.
  Vad är det värt?
  Mycket för många människor, men kanske inte för Jonas bokföring.
  Kulturminster Amanda Lind har ett enkelt val att göra: Gulla med artister med tillgångar eller säkra en kultur som fortsättningsvis kan vara möjlig i hela landet.
  Om landet i sin helhet ska se en raserad kultur på bekostnad av att ”branschen” ska underhållas med riktade insatser, kommer svensk kulturpolitik framstå som ett skämt. Som om den vore hämtad från någon show om mellanmjölkens land ...

Peo Rask