Med ett fint sandpapper kan det här bli bra poesi

Sara Johansson
Fötterna på jorden
Ordfirman

Sara Johansson följer upp sin debutdiktsamling ”Hjärtat i norr” (2017) med ”Fötterna på jorden”.
   Dikterna kretsar kring rörelse och utveckling. Tankar och funderingar i livet, kort sagt. Här visar hon styrkor. Tänkvärt, innerligt, existentiellt. Ibland (dock inte många gånger) med några ord för mycket. Eller missvisande liknelser:
   Det är sådana, ack så viktiga, små detaljer som Sara Johansson måste ta mer allvarligt på. Hon har gjort jobbet bra med de grövre sandpappren, men inte med de finare.
   Ibland dånar jag av fina dikter och fina rader:

"något måste sägas och något blir aldrig sagt / du kan tänka världars magi / integritetens ramar håller dig fri / ser hur du passar perfekt i din egen famn"

Och fina dikter finns, men ibland tvivlar jag på rader som slår in öppna dörrar. Eller med märkliga syftningar.
  Förvisso kan man i poesin ta sig stora friheter, men för läsaren är det en fördel om orden det respektive den får ha sina givna syftningar.
  Faran med att vara sin egen redaktör är att den inte ställer tillräckligt stora krav. Det blir som en egenutgivning fast på förlag.
   Förlaget är dock att gratulera som funnit en lovande poet. Sara Johansson har goda grunder i sin poesi och behöver bara jobba bättre med de fina sandpappren. Då sitter det. Då kan det bli en bra tredje utgåva.
   Diktsamlingen har dock ett problem: Dikterna är satta med alltför liten grad. Och det borde vara enkelt att ta bort dubbla mellanslag mellan ord.
   Sara Johanssons dikter är värda en bättre behandling.

Publiceras i NSD 27 juli 2020