Många gånger händer det att idioterna har rätt

Vodka kan bli handsprit. Tillverkare av lyxbilar har förklarat sig villiga att ställa om produktionen och göra respiratorer.
   Det känns igen. Det rycker i kroppen, som en påminnelse om en bok jag en gång läste.
Tingvallagymnasiet, Karlstad: En livaktig rörelse - unga socialdemokrater, vänstern och miljörörelsen. Trots åsiktsskillnader delade vi litteratur. En bok var "Alternativ produktion" av Mike Cooley, Leif Friberg och Claes Sjöberg (1978). Att läsa den gav oss insikt i att kunna ställa om ett samhälle. Som att, till exempel, ta vara på alla de resurser som spenderats på militär produktion och omforma den till produktion av det som samhället bättre behöver.
   Försvaret meddelade i mars att det skulle bygga ett fältsjukhus i Uppsala. Då hade viruset funnits i Sverige i flera veckor. När det tar flera veckor för försvaret att nyttjas i en civil kris, då vet vi allvaret.
   Och faktiskt borde vi – efter att försvaret under senare år fått ohemult ökade anslag – fråga oss vad betalar vi för?
   Det av ekonomin hyllade Just in Time-konceptet kom försent till katastrofen. Tanken med på lastbil rullande lager må vara kapitalisters våta dröm, men hur tjänar detta kortsiktiga tänkande oss människor?
   Med alternativ produktion måste vi få in såväl miljömässiga som filosofiska aspekter på hur verksamheter, produkter och samhället ska formas.
   Vad behöver produceras? Är produktionen förenlig med hållbara krav? Vilka pros och cons finns? Tanke, eftertanke.
   Redan under 1980- och 1990-talens galna ko-sjuka (BSE) som med tiden övergick i en mänsklig variant av Creutzfeldt-Jacobs sjukdom (CJD) borde vi ha lärt oss någonting.
   Då dog mestadels yngre människor.
   Coronakrisen slår hårdast mot äldre människor.
   Behöver vi en krissjukdom som slår mot mitt-uppe-ikarriären-människor (de med jobb, alltså) för att vi ska förstå allvaret?
   Ett av de stora problemen för vår samhällsmaskin är att den till stora delar är beroende av produkter från Kina. Från en diktatur. Snacka om bräckligt samhällsbygge, där vi medborgare anmodas ha kontanter i beredskap samtidigt som statsmakten passivt ser på hur kontanthandeln om inte avskaffas, så ändå märkbart begränsas.
   När vi valt konsumtion före vad vård och omsorg behöver och inte får, har vi då inte missat någonting?
   Winston Churchill: "Den nyttigaste läxa livet har lärt mig är att idioterna många gånger har rätt."
   Jo, nog sågs vi som idioter där i slutet av 1970-talet.
   Men rätt, det hade vi. Att efter avslutad coronakris återgå till allt som varit förefaller orimligt.

Publicerad i NSD 11 april