Läsvärd postpunkpoesi och ett frustrerat diktjag

Kan poeter bo i vanliga villakvarter?
Björn Wickenberg / Trombone
Himlen tippar över
Håkan Sandell / FriPress

Medelklassen är något kladdigt, som många tillhör - men som få vill kännas vid. Just därför ett ypperligt tema för en diktsamling.
   Björn Wickenberg har gjort ett försök. Lyckas han? Nja. Bokens ena titel (jo, det är en dubbeldiktsamling) lovar mer än dikterna håller.
   Återstår är ett frustrerat diktjag som läser, skriver, våndas och som når dessa nivåer: 

   "Dikten han läser väger 21 gram, ungefär / Det är också själens vikt / vid ögonblicket för döden." 

   Jag såg filmen: "21 gram – Hur mycket väger livet?" med Sean Penn i huvudrollen, 2003.
   Den var bättre.
   Den svårdefinierade medelklassen har kvar sin diktsamling.
   Låt oss fortsätta med Håkan Sandells "Himlen tippar över". Dikter paketerade som postpunkpoesi, eller vid en närmare anblick – ungdomsdikter. Skit samma. Ett intressant tidsdokument för dem med postpunkkoppling till 1980-talet.
   Den inledande dikten kan ses som en hälsning till danske poeten Michael Strunge (1958-1986) som i "livets hastighet" gav ut tolv diktsamlingar. 

"Vad har inte jag gjort jag har / Trampat fast skuggorna / Som stämplar / Och postat gatorna / Till den gissade gryningen" 

Sandells "ungdomssynder" är väl värda att läsa och även Thomas C Ericssons initierade förord. Ja, varför inte kombinera Sandells dikter med att plocka fram Strunges "Kristallskeppet" från 1988 och sätta på en vinyl med, till exempel, Echo & The Bunnymen. Groovy!
   Diktsamlingen är pinsamt typograferad, kanske som en påminnelse om hur böcker kunde se ut på 1980-talet. Huvva!
   Wickenberg eller Sandell?
   Tveklöst Sandell. 

Publicerad i NSD 2 april 2020