Författare förklarad död av diktaturregim

 – Hej, du lever!
– Ja, men regimen vill helst se mig död, säger luleåförfattaren Ak Welsapar med ett skratt.

Turkmenistans totalitära styre har länge misskrediterat och trakasserat Ak Welsapar. Hans böcker har rensats ut och ibland bränts. Från att ha betraktats som dissident har Ak Welsapar förklarats vara "Folkets fiende".
   Nu senast har regimen dödförklarat honom.
   – Det har i flera turkmenska, turkiska och i ryskspråkiga medier spridits nyheter om att jag har dött i covid-19.
   På Youtube finns en video, eller snarare, en nekrolog över Ak Welsapar, där han tillägnas dessa rader:
   "Dog du, Welsapar, långt bort från fosterland / Utan dina nära och kära / Ovärdigt i främmande land / Försvann du, Welsapar, för evigt".
   Den turkmenska regimen har, enligt Reportrar utan gränser, förbjudit ordet coronavirus. Det är som om viruset aldrig har existerat.
   – Coronaviruset finns även i Turkmenistan, bland annat spritt via gästarbetare, berättar Ak.
   Efter ständiga förföljelser lyckades Ak Welsapar att via Ryssland ta sig till Sverige – och Luleå.
   – Luleå blev vår fristad. Vi bodde där 1994 till 1999. Vi blev väl mottagna och dessa år blev en fin start i Sverige för mig och min familj. Folk var vänliga och vi kände inte av någon segregering.
   Efter svenska för invandrare (sfi) och yrkessvenska fick han fast arbete vid ett tryckeri.
   – Att få arbete och lön var välkommet, och på så sätt kunde jag bidra till samhället.
   Turkmenistan var närvarande i Aks skrivande. I romanen "Kobra" (2003) tecknar han en bild av den totalitära regimen genom allegori (att berätta med dold innebörd), en teknik många regimkritiker nyttjat sig av.
   – Jag började med det manuset i Turkmenistan och fortsatte i Luleå.
   Aks fru fick problem med hälsan, relaterat till klimatet, och familjen tvingades flytta söderut. Till Enköping.
   – Vi har kvar vår norrbottniska accent. Om någon frågade min dotter Anna varifrån hon kommer svarade hon alltid: Från Norrbotten.
   Författarförbundets årliga stämmor i Stockholm, har blivit en möjlighet för Ak att hålla kontakten med norrbottniska författarkollegor.
   – Jag sitter alltid tillsammans med de norrbottniska ombuden. Där känner jag min hemvist.
   I över 30 års tid har Ak Welsapar kämpat för mänskliga rättigheter i Turkmenistan.
Det fortsätter han med. Såväl i sitt skrivande som genom att medverka i en nätbaserad radiokanal. Han värnar även sina minnen från Luleå.
   – Jag minns ännu våra adresser: Rödhakegränd och Bäverstigen på Hertsön, säger han med en röst som är långtifrån de dödas.

Publicerad i NSD 23 april 2020