Om det politiska språkbruket

Många av oss längtar säkerligen efter politiker, vilkas politik vi inte behöver gilla, men som månar sitt språk.
   I ett berömt förhör i konstitutionsutskottet uppstod följande replikskifte mellan Anders Björk (M) och Carl Lidbom (S):
   – Du får får inget svar, eftersom det du håller på med är trams, sa Lidbom.
   – Jag tycker det icke ankommer på Carl Lidbom att fälla sådana yttranden. Du ska veta hut när du är här. Punkt!, svarade Björk.
   Året var 1989 och det sagda var högkalibrigt för den tiden. Dessförinnan, i april 1975,  hade Olof Palme i berömt tal kritiserat den hårdföra tjeckoslovakiska regimen som gett polis- och säkerhetstjänsterna i uppgift att ”rensa ut” oppositionella.
   – Så talar diktaturens kreatur till varandra, sa Palme.
   Nej, Palme skrädde inte orden. Men både det han sa samt Björks och Lidboms tuppfäkting framstår nära nog harmlöst jämfört med dagens politiska språkbruk.
Det är onödigt att citera ur Donald Trumps katalog av sexistiska uttalanden. Vi vet var vi har den typen av förhoppningsvis inte blivande president.
   Filippinernas nya president, Rodrigo Duterte, har på kort tid bidragit med uttalanden som noterat nya bottennivåer för det politiska samtalet. Han har inte bara kallat Barack Obama för ”horunge” utan också bett honom att ”dra åt helvete”.
   I vårt moderna Europa finns också nya hemska språkbruk inom politiken, till exempel i Ungern och Polen. Det behöver inte tilläggas att det sagda rör sig om maktens förhållande till minoriteter och flyktingar.
   Så finns det som smyger i vassen, till exempel Sverigedemokraterna. Riksdagsledamoten Anna Hagwall – som kom till Sverige 1972 som anhöriginvandrare från Ungern – har skrivit en motion i vilken hon vill begränsa Bonniersfärens makt över medier genom föreslå att ”ingen familj, etnisk grupp eller företag ska tillåtas kontrollera mer än fem procent av media”.
   Meningen behöver inte läsas två gånger förrän vi känner en brun stank från 1930-talets Tyskland.
   När vi läser litteratur kan vi ta del av språkets avsikter, innebörd och konstruktioner. Den kritiska närläsningen känns alltmera nödvändig att tillämpa när vi tar del av det politiska språket.

Publicerad i NSD 24 oktober 2016