Tidsdokument om åldrandet

ensamheten värst
Sven Teglund
Teg Publishing

Dagar läggs till varandra, bildar det vi kallar liv. Vad är viktigt, mindre viktigt? Vad säger termometern? Hur har sömnen varit? Kommer tidningen? Räcker kaffet? Kommer någon att ringa? Hur mår barnen och barnbarnen?
   Eftersom det fanns en tid före internet fick dylika frågor noteras i minnet eller, varför inte, i en anteckningsbok. En dagbok.
   Det gjorde Sven Teglunds mamma, Siri Johansson (1918–2010), efter att maken gått bort. En berättelse varje dag i arton år och ända tills sviterna av en stroke tog henne.
   Vad är arton år, om inte att vakna till över 6 000 dagar av möjligheter, vilka kan summeras i lika många dagboksanteckningar?
   Men till livet hör också Fru Fortuna som inte behandlar oss lika. Vissa vinner, andra förlorar. Med en förlorad livsvän följer ensamhet. Med åren kommer krämpor och att inte kunna bo kvar i sitt hem.
   ”15 gr sol blåst / sovit bättre, brummar […] Hur ska jag bli lugn i bröstet, och bli som vanligt igen. / Jag har ju så snälla barn, och barnbarn, och sonhustrur.”
   Det som det allmänna betraktar som stort behöver inte vara det egnas stora. Ett telefonsamtal i mängden av alla som rings under en dag kan ses som kall statistik. Men om Sven, eller någon annan, ringde gjorde det skillnad för den dagen.
   ”Bengt ringt, Gösta ringt, Märta ringt, Sven ringt, tack, hjälp mej, Jesus.”
   Den här boken kan med fördel läsas tillsammans med Verner Boströms dikter, i vilka han i stram poetisk form förhåller sig till tid och tidens tider. Siri förhåller sig också till tid och vad den kan innebära i form av glädjebud och ensamhet.
   I vår moderna tid, där vi ständigt ska vara uppkopplade och på G, har de äldres erfarenheter tappat värde. En behållning med denna bok är att den får oss tänka på att sociala medier kan i historisk mening vara en parentes medan ensamhet kan vara i generationer. Ja, för några huvuddelen av ett liv.
   Sven Teglund, som läst dagboksanteckningarna och gjort ett urval, har skrivit ett kärleksfullt förord. Men som son markerar han det oundvikliga uppbrottet – flytten hemifrån.  Det betyder ett kortare eller större geografiskt avstånd men kan också forma en annan sorts närhet, som tydligt kommer fram i dagboken samt i Svens omsorgsfulla vård av denna skatt.
   Lägg därtill att Sven bidrar med 15 akvarellmålningar av Siris virkade dukar.
Boken med sina närmare 500 sidor är ett unikt tidsdokument av en åldrande människas tankar och hur hon försöker hantera tillvaron.

Publicerad i NSD 22 oktober 2016