fredag 12 augusti 2016

Tomhetens torg

Nya Drottningtorget i Trollhättan har varit föremål för en diskussion bland invånarna. Tusen trollhättebor har varit med och sagt sitt om de tre förslagen som presenterats på hur torget kan se ut. Desto fler har besökt en utställningslokal som hade öppet i fem veckor.
   Det här ett av många exempel på hur och när invånarna får vara med och påverka sin stads utformning.
   Just så gick det inte till när Köpmantorget i Luleå fick ett nytt ansikte, eller ska vi prata om fult tryne. Än idag är det svårt att begripa hur de ansvariga har tänkt.
   Det som borde vara tre led har reducerats till två: beställare (kommunen) och utförare (arkitekter och byggherrar). Det tredje ledet – vi som betalar och ska nyttja de offentliga rummen – får stilla se på.
   Det borde vara annorlunda med tanke på att de offentliga rummen är demokratins vagga. Den allmänna platsen var scenen där arbetarrörelsens och radikala liberalers kamp för demokrati utkämpades.
   Med rösträtten vunnen och samhället utvecklat är det märkligt att utvecklingen går i motsatt riktning. Det offentliga rummet har i allt större utsträckning kommersialiserats.
   På danska finns ordet livsutfoldelse. Enligt den danska arkitekten Helle Søholt är de offentliga rummens främsta roll att vara förutsättningar för livsutfoldelse, som i en svensk översättning skulle kunna innehålla ingredienser som livskvalitet och fritt spelrum.
   Vi borde tänka på dessa ords innebörder då vi blickar ut över Köpmantorget och fråga oss: Hur kunde det bli så här?
   Torget skulle få ett nytt ansikte och därmed borde vi kunna förvänta oss ett uns av livsutfoldelse. Men icke. Järn, sten och asfalt blev inte lösningen. Och vad gäller träd reducerades de från närmare tiotalet till ett (1).
   En rund, skrikigt orange scen i järn ekar tom precis som torget i övrigt. Inte ens det stadsbärande partiet har flyttat sina ”torgmöten” från Storgatan till Köpmantorget. De, om några, borde gå i bräschen för sitt fina torg. Eller låta bli att medverka till dylika fula miljöer.
  Till dess får vi söka tröst i litteraturen, till exempel i form av ett utdrag ur en av Sara Hallströms dikter i samlingen Torg, korg, eko, 2010:

Torg byggda i väntan på
Torg byggda i minne till
Torg famnande monumenten där
Torg byggda i brist på
Torg flyttade i bitar mot

Litteraturen till trots, det kanske ändå är till politiken vi måste sätta vårt hopp. En dag kan det faktiskt hända att Niklas och Yvonne fixar ett fint torg – i Austin.

Publicerad i NSD 12 augusti 2016

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.