Att lura oss själva

Sadiq Khan, borgmästare i London, har agerat för ett stopp för reklam som visar upp ohälsosamma kroppsideal i Londons tunnelbana. När kommer något liknande att ske i Sverige?
   Hur reagerar vi i övrigt mot allt som pockar på uppmärksamhet och som påverkar våra fritt tänkande hjärnor?
   Vi är alltför okritiska, till exempel, när det gäller ett visst bilföretag som anlitat en viss fotbollsspelare för att appellera till svenska ideal. Ett aber dock: Bilföretaget är Kinaägt. Återstår vår föreställning om att bilen är svensk till toner av samtida musik, rekorderlig naturporr och nämnd fotbollsspelare. Men vi verkar inte bry oss. Ännu billigare bränsle har burit folk och nationer genom historien.
   Där många fortfarande ser styrka, kan andra se ett Sverige som greppar efter ett halmstrå för att mana till nationalism och fornstora dar. Det är sådana tider. Till vissa delar har journalistiken abdikerat, till exempel i förhållande till kungahuset. Samma gäller i förhållande till den kung som tycker att han är den störste kungen av dem två.
   Allt detta sker till en fond av att arbetare dör på sina arbetsplatser. Delar av svensk råvaruindustri får det allt svårare att hålla sin ställning. Skillnaden mellan dem som har och dem som inte har ökar. Fest för de rika med ökad ojämlikhet som följd.
   Här behövs drömmar. Politiken ger oss ringa. Däremot ger oss – påtvingar oss – reklamen infantila drömmar, som knappast gör oss lyckligare. Ska vi leva med dem? 
   Eller behöver vi skapa andra nya ideal fjärran från övermakt, nationalism och konsumtion? Som att en kommun vågar säga att vår värdegrund är att människor får tänka fritt, därför har vi ingen värdegrund eftersom vi gillar att våra medborgare tänker fritt.
   Det kommer troligen aldrig att ske. Någon – kommun, statsmakt, institution, bilföretag, andra storföretag etc – vill så gärna forma våra tänkanden. Få oss att forma tänkande pluralis till tänkande singularis. I motsats till att vara fria människor.
   Därför bör vi kanske upp upp med föreställningar om att vi har svenska bilar. Att vi är alliansfria. Att vi är ett miljöpolitiskt föredöme (Lex Brunkol). Och att vi – med vår flathet och vapenexport – är ett moraliskt föredöme.
   Resultatet av denna bistra kännedom kan rent av få oss att må bättre.

Publicerad i 22 augusti 2016