Gatans språk

Staden har flera språk. Men det mest vanliga språket är det tysta. Det som vägleder och förmanar oss. En pil eller en diskret markering.
   Den mest ”demokratiska” gatan i Luleå är Smedjegatan. I april 2003 var den föremål för ett rådslag. Det gör den dock inte det minsta intressant.
   Nej, gatornas gata i Luleå är Stationsgatan.
   Storgatan, protesterar vän av ordning. Men en konsumtionsgata blir just inget annat än konsumtionsgata.
   Stationsgatan är med sina 1 640 meter centrums längsta.  En gång i tiden hette den Södra Kyrkogatan. Men stadsbranden 1887 medförde behovet av en ny stadsplan. Tillkomsten av en järnvägsstation (1887)  gjorde namnvalet lätt. Stationsgatan placerar sig inte på topp 20 i Sverige vad gäller vanliga gatunamn. Det gör däremot Björkvägen (277 förekomster), Järnvägsgatan (233) och Storgatan (180).
   Stationsgatan är spikrak, ja. Men också en av de mest kuperade. På kuperade gator kan solen spela oss spratt. Nästan som om gatan har egna sina hägringar. Det mäktar inte Storgatan med.
   Gatan har utan tvivel också en historia att berätta. Längs Stationsgatan hittar vi flera historiska byggnader som fått stå kvar: Domkyrkan (1893). Luleå stift (1888). Grahns skeppshandel (1892). Brandfors magasin (1902). Kurirenhuset (1889) med sin unika plåtfasad. EFS-kyrkan (1889). Flemströmska stenhuset (1899) med DN-skylten som påminner om en tid när riksmedia verkligen brydde sig om våra trakter.
   Vad är en gata om ingen gått den före dig?
   Men historia skrivs också på andra sätt – i form av meddelanden. Mer eller mindre subtila. Vi kan kalla dem gatans språk.
   Staden meddelar sig. Vill oss någonting.
   Skyltar förkunnar: BP. SV. NB.
   De kan tyckas vara kryptiska meddelanden, men de ger instruktioner till dem som sköter våra gator. Anger positioner för brandpost, servisventil och nedstigningsbrunn.
   Jo, varje gata har en undre värld. En underjord. Som ger livsriket sin kontrast i dödsriket.
En kabels dragning. Ett rörs böjning. En buckla på stupröret. Fotavtrycket i ett tegel. Rosten och flagorna som berättar om hårt klistrade affischer. Nötningarna på portlåsens siffertangenter. Allt har sin historia.
   Gatans handlare vill också vinna vår uppmärksamhet med sina lockande erbjudanden. Det vill också signaturen ”Gas” som i klotterform vill meddela sin existens.
   Vissa meddelanden är lagliga. Andra köpta. Några olagliga enligt den lokala ordningsstadgan.
   Stationsgatan rymmer dem alla. Väver en tråd dem emellan och bildar historia. Nej, inte din exklusiva historia. Eller min. Utan gatans.
   Den finns där. Det gäller bara att dra ned på hastigheten och ta del av gatans språk.
   Varför skriva om Stationsgatan i Luleå?
   Därför att det är på gatorna som livet formar oss till dem vi är.
Gator har inte bara olika namn utan också olika karaktärer.
   Vår hemmagata är vår startgata, utan den ingen ansats. Inga språng ut i staden – ut i världen.
   Gator som äger är ingenting utan angränsande gator.   En solitär sträcka är en enkild väg – ett annat språk.
   Gå och se vad din gata berättar.

Publicerad i NSD 19 juli 2016