Den förste konkretisten

Norrbotten har flera stilbildande författare, till exempel Verner Boström. Eller varför inte Harry M. Hällgren – den förste konkretisten inom svensk poesi.
  Fyrtiotalismen var länge rådande inom svensk litteratur med sina existentiella frågeställningar. Ny mark behövde brytas. Harry M. Hällgren, född 1939 i Öjebyn, kom med sin debutdiktsamling, Urklipp, att utmana rådande konventioner. Samlingen räknas som den första med konkret poesi.
 Året var 1962 och Harry M. Hällgren drevs av lusten att skriva och att experimentera med texten.
   – Att få epitetet den förste konkretisten var inget jag hade väntat mig, berättar Harry M. Hällgren. Jag utnyttjade bara textens marginaler och utseende. Det var inget märkvärdigt för mig. Efter att manuset blivit antaget av Bonniers fick jag ett korrektur. Det liknande inte vad jag hade lämnat in, varför jag sa att de fick sätta texten så som den såg ut i mitt manus.
   Blev epitetet en tillgång eller en belastning?
   – Det var en tillgång eftersom begreppet inte fanns inom poesin. Jag blev positivt överraskad, men inte överrumplad. Jo, på ett sätt var jag överrumplad eftersom jag inte riktigt förstod vad som hände. Det gör jag fortfarande inte.
Urklipp fick blandat mottagande i pressen. Björn Håkanson föll för samlingen som han beskrev som att ”den så kapitalt avviker från allt som publicerats i poesiväg i det här landet.” (UNT 1962-10-17)
   Pär Wistrand var inte lika imponerad:
   ”Jag undrar om inte det här kunde blivit bättre. Mycket bättre. Pekpinnar är ett otyg när de pekar på det som kanske inte är alldeles äkta, eller, för att ta steget fullt ut, på det sämsta i en diktsamling.” (G-T 1962-10-27)



Ytterst

små ord i sänder

I krumsprånget behöver alla 
des
-
sa så

små ord i sänder. […]

Alldeles förstora-

de ord skall opereras.

Två knutna nävar.

Öppna händer
 
                       o-
                  
                 pe-
                        
                       rerar generellt.


Att utmana bestående ordningar har alltid sitt pris, varför det i en recension utmålades som om Harry M. Hällgren hade ”dadaistisk snuva”. Det är månne en förkylning som lätt kan knäcka vän av ordning, men samtidigt göra den förändringsbenägne immun mot ”så här har vi aldrig gjort förut”.
   Hällgren ville skapa med utgångspunkt från språket som konkret materia. Utmana invanda språkvanor och föreställningar. Kanske kan vi se konkretismen som en föregångare till senare tids språkmaterialism. Ingendera kan sägas vara storsäljande, men båda har gjort bestående avtryck i litteraturen.
   Urklipp var nummer åtta i Nya Lyrikserien, utgiven av Bonniers. Första samlingen kom 1961 och den liksom följande var hårt komprimerade. Dikter fick trängas på 24 till 32 sidor.
   Efter att ha tagit en fil kand vid Uppsala universitet arbetade Hällgren som redaktör för Bonniers förlag 1962–1964. På det förlag han debuterade.
   I boken Kaleidoskop, 1968, gav Hällgren sin syn på den konkreta poesin: ”Den konkreta poesin är innehållsrik och sammanblandar gärna ordens utseende med deras utseende. Därav dess dragning åt bildkonsten (en mycket obetydlig sådan) och dess karaktär av (diffus) expressionism. Den både är och blir konkret i betydelsen uttrycksfull. […] Den konkreta poesin utgår från en idé om språket, inte från språket som idé. Den manifesterar den konventionella oförmögenheten att se abstrakt och gestalta detta i en bild som särar väsentligt från oväsentligt – för att det väsentliga ska beredas ny plats.”
   Med den boken sa Hällgren ajöss till de kommersiella förlagens (Bonniers och Norstedts) affärsdrivande verksamhet och startade med tre vänner Författares Bokmaskin, ”världens första lektörsfria, okommersiella produktionscentral för litteratur.”  Året var 1972 och året därpå gav han på bokmaskinen ut Rum nr. 8. En insiderberättelse om hur Industriförbundets toppar samlas i ett konferensrum, rum 8, där också ett inte namngivet statsråd (Gunnar Sträng) medverkar.
   Hällgren nyttjade sina kunskaper från då han under åren 1964–1967 var direktionssekreterare vid Sveriges Industriförbund:
   ”Lyfta locket av en leksakslåda. Hitta, titta ett mekanosammanträde, som en träff mellan stilleben. Varje man för sig är sammansatt av element ur samma byggsats. Om jag därför sliter gubbarna i stycken, sedan blandar alla delar i en hög, så märks det ingen större skillnad om jag litet hur som helst hopfogar delarna på nytt. Jag tar och gör ett antal medeldirektörer, och jag finner att den enes verkställande huvud passar prima till den andres raka rygg, den tredjes långa fingrar och den fjärdes lätta fötter. Och när jag i samma veva klämmer dockorna på magen, så vad hörs, om inte wallenbergakungens dova stämma.”
   Boken är illustrerad med en kallelse, en dagordning och teckningar. Man det är inte Harry som gjort teckningarna. Han la märke till att industriledarna gjorde teckningar i sina papper under mötena och bestämde sig för att samla in dem.
   – Jag bad en vaktmästare: Du kan ta undan koppar, glas och askkoppar, men lämna papperen åt mig.
   Boken sålde bra och blev läst av höjdarna i Industriförbundet.
Senare tids Lust, en diktsamling bestående av lösa grafisk blad, kom 1985 och gjorde starkt intryck på Torbjörn Säfve:
   ”Det är typiskt för honom att han låtit trycka det på Författares Bokmaskin, det absolut fria ordets teknologiska oas i Stockholm. Han hatar de kommersiella förlagens infantila lektörer.  Han vill utforma sin produkt själv i vetskapen om den låga medvetenhetsnivån hos de personer som är satta att rangordna och klassificera professionell poesi. Och detta ska vi vara tacksamma för.” (N-K 26-11-1985)
   År 2010 kom Urklipp ut i ny tappning som nedladdningsbar bok via dejavu. Ett litet bevis på att god litteratur finner nya vägar.

Publicerad i NSD 30 augusti 2016