Alkberg om ett åldrande diktjag

Mattias Alkberg
Ön
Teg Publishing

Det typografiska anslaget är hårt, ett uns aggressivt. Som om Mattias Alkberg vore förbannad. Han kan ha anledning till det, åtminstone har vi kunnat ana det i hans tidigare diktning.
   Mattias Alkberg bor på Svartön (förvisso en halvö) och dikterna är skrivna där och på Gotland (bevisligen en ö). Möjligen kan dikterna därför i någon mening vara speciella, som öbor sägs vara.
   Kantigt och skärande och sedan ömma tongångar. Plus funderingar, eller snarare, referenser kring Ulrikes tillvaro i cellen i Stammheim respektive Ossendorf. Kasten kan tyckas tvära, men fungerar.
   Det till synes fordrande följs av ett åldrande diktjag som ska förhålla sig till den egna kroppen och hur den ska orka ta sig igenom november. Och sedan: ”Det har varit mycket snö och det ska bli mer snö / Hur ska jag förklara all snö för dig”
   Jo, det handlar om en ö, eller flera öar. De som finns, definierade av omgärdande vatten. De som finns inuti diktjaget – eller dig. Inuti oss.
   Lägg därtill mitt-i-livet-funderingar om de förhållanden som råder sinsemellan föräldrarna och hur avkomman/barnen ser det, som i de tre dikterna med titeln En ros. Eller som det egna föräldraskapet och förhållandet till de egna barnet/n, som i dikterna om kungen och prinsen.

Far tror på mors ros
Tar mors ros
[…]
Är mor min ros
Mors ros är mors

Jag är kanske helt ute och seglar. Men fan trot om inte Alkberg vill att vi ska bära en känsla av osäkerhet när vi läser. Det är den största förtjänsten med den här samlingen. Plus att författaren ställer frågor, men samtidigt inga. Tangenten med ? är en av dem som är outnyttjade när dessa dikter skrevs.
   Detta är troligen den enda karta eller det enda sjökort du får för att hitta Ön. Och det ska du vara glad för. Det är ingen förutsägbar kryssning vi pratar om, och som du kan göra mindre tråkig om du har rikligt med pengar. Snarare livet och bra poesi.
  Erik Olofsson har gjort en intressant layout, men inte lyckats nämvärt med att få ett utstansat hål centrerat på omslagets framsida. Synd på rar ärta.

Publicerad i NSD 25 augusti 2016