Petimetrar, n-ordet och PK-maffian

Vid närmare källforskning har det hittats ett protokoll från PK-maffian, en sammanslutning för politiskt korrekta. En ganska sömnig läsning faktiskt, eftersom PK i sitt PK (protokoll) inte säger mycket som kan väcka anstöt.
   Nej, det som nämns i protokollet är i själva verket bara andra ord för hyfs. Som att vi ska visa solidaritet och respekt för varandra samt vikten av att rengöra torktumlaren efter oss.
   De politiskt korrekta intar en till synes märklig ställning. Sällan inbjudna till debatter, har heller ingen organisation att tala om. De nämns ofta, men har inga formella företrädare. Därför kan det dementeras att Henrik Schyffert skulle leda PK-maffian. Enligt protokollet verkar det inte ens finnas någon styrelse.
   Ändå hänvisas det ofta till de politiskt korrekta, inte minst bland dem som utgjuter sin vrede över att de inte får säga +++++boll. Om de inte får göra det, är det som om något fattas dem, att stora delar av deras syn på ett öppet och demokratiskt samhälle rämnar.
   Folk kan i praktiken få säga vad de vill, men blir de lyckligare för det? Om någon grupp tar illa vid sig av att vissa ord används, är då inte det minsta vi kan göra att inte använda dem.
För dem som tror att frihet och demokrati ligger i att få säga +++++boll är detta en klen tröst. Det ordet utgör för dem en vattendelare mellan det som är fritt och det PK-maffian vill tysta.
   Här inträder det intressanta att de som hävdar rätten att säga ”sina” ord till skillnad från de politiska korrekta intar positionen som petimetrar. Ordet kommer från franskans petit maître (liten herre) och avsåg från början en snobb. Nu är det så att snobbar sällan nöjer sig med +++++bollar. De vill snarare ha fikabröd med lite klass, gärna med svåruttalat namn som Croissant Almond.
   Men kan det inte vara så att uttrycket liten herre över tid fått en annan innebörd, nämligen av en liten lättkränkt människa som tror att yttrande- och tryckfrihetens innersta väsen ligger i om de får använda ord som andra människor tar illa vid sig av.
   Det är som om de förlorat sinne för proportioner. Som om det inte fanns viktigare frågor – typ kärnkraft, bildande av storregion, smyganslutning till Nato eller hur vi ska ta hand om de flyktingar som flyr undan krig – än just att få säga n-ordet.
  Vi väljer våra strider.

Publicerad i NSD 16 juli 2016