Ojämn återkomst

Bob Hansson
och grannsämjan är en långsam bödel
Ordfront

Det måste vara en dröm. Jag som aldrig varit i USA:s stater (49 below) vaknar i en säng på ett motell, sträcker ut handen i behov av läsning och finner en mormonliknande bok, skriven av Job …
Jag kunde också varit förpassad till dåtida Sovjetunionen. Befinner mig på ett tryckeri. En lucka har uppstått mellan tryckningar av Lenins samlade verk, och plötsligt finns det plats för denna utgåva.
   Nu är jag varken i USA eller i dåtida Sovjet, utan befinner mig i mitt kök och håller Bob Hanssons senaste diktsamling, och grannsämjan är en långsam bödel, i min hand.
   Driver han med oss?
   Driver formgivaren med oss?
   Driver förlaget med oss?
   Det tar tio sidor innan jag möter första dikten, som dessutom börjar på en vänstersida. Dessförinnan har jag läst att författaren ”tidigare turnerat med Thåström, medverkat i Babel samt (och håll i er nu) Fångarna på Fortet. Även läst sina dikter i sex världsdelar.”
   Poesins idolskap?
   Än har inte samlingen börjat då vi ska behöva läsa författarens verkförteckning.
Livrem och hängslen och ändå är det inte en debutants verk jag läser utan very old famous Bob Hansson. Det var tio år sedan han kom med en diktsamling.
Möjligen ska och grannsämjan är en långsam bödel läsas som re:debut. Jag vet inte, men minns. Det var någon på 1990-talet: Bob läste på Stadsbiblioteket i Luleå och sänkte min skepticism på nolltid. Dikterna trollband. Bob ägde. Levererade innan det blev ett modeord i nyspråkets tid.
Men någonting har hänt.
och grannsämjan är en långsam bödel är dovare och mer ödesmättad än tidigare titlar, till exempel Hallejula liksom.
   Redaktörsögat är dock inte nådigt. Det letar och finner de onödiga orden, kanske de för scenpoeten nödvändiga. Det som ger krydda på scen men som irriterar i tryckt text.
Men kanske har jag gått i en fälla. Tänk om Bob Hansson vill släcka sitt tidigare diktarskap och påbörja ett nytt? Därav mormonomslaget.
   Till och från bländar Bob Hansson till med fantastiska dikter. Han är mästerlig på att beskriva människors bristande omtanke om varandra. Men har tyvärr också en förmåga att belasta sina dikter med pratighet.
  Återkomster är sällan enkla. Livet liksom poesin har sina vägval. Vart bär det hän med nästa diktsamling?

Publicerad i NSD 15 februari 2016