Älska å, ä och ö

”Eilngt en uneörnskding på ett engskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig bksotrnävea i ett ord står i, det enda som är vtikigt är att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Dttea broer på att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig, uatn odern som hlehet.”
   Kanske skulle vi kunna skriva så här. Det vore fullt möjligt om vi bara håller ordens första och sista bokstäver på deras ordinarie platser.
   Det vore också möjligt att vi skriver så här:
   ”Enligt en undersokning på ett engelskt universitet sa spelar det ingen roll i vilken ordning bokstaverna i ett ord star i …”
   Så då kanske inte förflackningen av språket spelar någon roll.
   Ut med svenska namn, in med namn på engelska:
   Kallax flygstation blev Luleå Airport.
   Luleå Näringslivspris blev Luleå Business Awards.
   Och ett av stadens nya hus har fått namnet Luleå Office Building.
   På Örnäset finns Steel Park, där man kan åka skateboard, bmx-cyklar med mera. Och på kommunens hemsida går det att läsa att parken erbjuder åkarna ”massor av olika obsticles”.
Allt verkar bli finare på engelska och i den andan kommer nya verksamheter att ”startas upp”. Men varför? Svenskan har till skillnad från engelskan tre underbara bokstäver med vilka vi kan säga eller skriva åtrå, älska och önska. Dem borde vi vara lite mer rädda om.
   Med tiden kommer engelska namn och anglifiering succesivt att ta över allt mer. Till en viss del ofrånkomligt. Men lite språkligt motstånd skulle sannerligen inte skada. 
   Kallax flygstation är ett namn som sticker ut. Luleå Airport är ett dussinnamn.
   Musikens Makt och Hamnfestivalen är ypperliga namn på musikfestivaler.
   Men vi handlar i Shopping. Provar kläder i ett ”fittingroom” och senare kanske vi hälsar på någon som jobbar i Luleå Science Park. Till helgen går vi på konsert och lyssnar på musik i Ice Music.
   Å ena sidan smäller det högt i bonnöron. Å andra sidan underlättar det för nysvenskar med kunskaper i engelska.
   Men ändå kanske något går förlorat på vägen. Barn – svenska eller nysvenska – behöver rota sig och bli trygga i  det svenska språket. Glädjande nog får vi kullar av barn och ungdomar som pratar och behärskar engelska bättre och bättre. Men känslan och kunskapen för det egna språket blir lidande och riskerar att få uppenbara luckor, till exempel i form av särskrivning. Och varifrån kommer den?
   Om samband finns, kan det vara att läsförståelsen bland barn och ungdomar minskar. Och det är ingenting vi varken behöver ”lika” eller ”shara”.
   Dttea brode itne vraa så såvrt att vraa öevrnes om. Eellr?

Publicerad i NSD 22 februari 2016