Det fria ordets hus

Fem minuters promenad från centrum i Växjö ligger ett äldre trähus. Tidigare var det disponentvilla till Kristinebergs bryggeri, nedlagt 1970. Sedan juni 2014 går villan under namnet Det fria ordets hus. Det – och framför allt det som pågår i huset – förvaltar ett litterärt arv med regionala förgrundsgestalter som Pär Lagerkvist, Vilhelm Moberg och Elin Wägner. Under sin livstid stod de upp för yttrandefrihet och människors lika värde. Med tiden har budkaveln överlämnats till andra och idag är huset levande med olika aktiviteter.
   Här finns mötesrum, arbetsrum för skribenter och författare samt ett större rum med en scen. En kväll i november hade jag förmånen att få besöka huset. Först för ett möte och sedan en författarkväll med uppläsningar.
   Från orten kom en av kvällens uppträdande, Erol Özkoray, född 1953 i Istanbul. Han är Växjös andra fristadsförfattare. Före honom gav kommunen fristad åt Nasrin Madani, journalist och författare från Teheran, Iran.
   Erol Özkoray kämpar med det fria ordet för demokrati i Turkiet. Nästan alla hans böcker bär på berättelser om vad som väntat efter att de publicerats – åtal och rättegångar. De senare arton till antalet. Återvänder han till Turkiet väntar fängelse.
   Växjö är en av 17 orter eller regioner i Sverige som valt att bli fristad. Att vara en kritisk eller politisk författare innebär i många länder att man förr eller senare riskerar att hamna i onåd, och onåd är ett klent ord för förföljelser, trakasserier, fängelse och tortyr.
   Att ge en förföljd, kreativ människa fristad är nog bland det finaste vi medmänniskor kan göra. Det är också en tydlig markering av var vi står när det fria ordet hotas.
   I området kring Det fria ordets hus finns också Regionteatern och en kulturskola. På övervåningen i Det fria ordets hus bor den sista av disponentens söner. Med tiden vill Växjö kommun att övervåningen ska bli residens för internationella författare.
   Luften är klar och det mäktiga gröna utanför Det fria ordets hus står ännu pall för årstiden. Det inger hopp i en mörk tid där det fria ordet måste försvaras. Att allt fler kommuner och regioner väljer att bli fristäder bådar gott för framtiden.
   Luleå nästa?

Publicerad i NSD 23 november 2015