Du skannar dina varor. Du checkar in på egen hand. Sitter medgörligt i den oändliga telefonkön och gör dina val och lyssnar på musik du inte valt att höra. Du kommer i framtiden att göra alltmera på egen hand. Med eller mot din vilja.
Människan som stod framför dig kommer att bli ersatt av en apparat, en maskin. Någon mister jobbet. Men inte du. Du har bråttom. Vill vinna tid.
Men ha då i minne att tiden kommer ikapp oss alla. En dag kan det vara du som förlorar jobbet, när ”man” effektiviserar vår tillvaro.
Vill vi ha det så?
Nej, jag tror inte det.
Men jag är övertygad om att vi är många som är rädda. Som inte törs ta ton. Som vill göra allt för att behålla sin position. Sitt jobb.
Politikerna pratar om full sysselsättning. Även de har på egen hand checkat in på flyg och skannat sina varor. Men låt mig säga så här: De vill slå blå dunster i oss.
Har de inte sett vad som pågår? Att så gott som alla verksamheter frenetiskt letar efter att effektivisera något. Märkligt nog inte politikernas domän, som tillåts svälla både vad gäller löner och tjänster. Lex riksdagen.
Effektivisera låter bra. Men det kan också låta så här: På din arbetsplats jobbar 20 personer, nu vill ”man” att samma jobb ska utföras av 18, helst 16 personer.
Det pågår överallt och vi tiger och samtycker. Dessutom bidrar vi till det. Och skulle vi i framtiden lyckas locka en tevereporter att göra ett inslag, var så säker på att kameramannen/kvinnan är avskaffad.
Vad vill vi med vår underbara värld? Bara vinna tid för att säkra mer åt oss själva? Göra avtryck i egoismens era? Ta för oss mer och mer? Slippa den där kön till vilket pris som helst?
Ja, låt oss göra det.
Men kom inte och klaga på att många av våra barn inte kommer få några vettiga jobb. Det såg ju vi till genom att blunda för effektiviseringen där färre anställda ska göra mer.
Vad göra?
Ta dig tid – annars tar någon annan den.
Fundera på vad du ska bidra med för att inte bli nästa besparing. Ännu ädlare: Fundera på vad du ska göra när din kompis blir offer för nästa ”effektivisering”.
Publicerad i NSD 5 oktober 2015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.