Alla flygplatsers moder

Namn på flygplatser är sällan upplyftande. Berlins flygplatser tillhör undantagen – vad sägs om Schönefeld och Tempelhof?
Flughafen Tempelhof är den som har en historia och som är värd att besöka. Schönefeld och Tegel flyger man till.
   Flughafen Tempelhof var en gång Tysklands största byggnad, en del i Hitlers planer på ett världsrike med en världshuvudstad – Germania.
   Tempelhof räknas som alla flygplatsers moder. Planerad och byggd i ett sammanhang. Inte som moderna flygplatser som uppvisar allsköns brokighet då de med tiden byggts till.
Tempelhof är ömsom skrämmande, ömsom fascinerande. Storslagen arkitektur. Den 1,2 kilometer långa, bågformade byggnaden tycks krama det öppna fältet. Tanken var att komplexet sett från ovan skulle likna den nazistiska riksörnen.
   Flygplatsen, ritad av Ernst Sagebiel, uppfördes 1936–1938, men hann inte bli färdig. Kriget hade andra planer. Tempelhof kom att användas till att reparera och bygga militärflyg. Weser Flugzeugbau och Luft Hansa (inte att förväxla med Lufthansa, grundat 1953) använde sig av tvångsarbete. Under krigets sista fem månader hade Weser 2 000 tvångsarbetare, Luft Hansa 400.
   Flygplatsens byggnader har sin del i ett auktoritärt, symmetriskt tänkande där den nationalsocialistiska arkitekturen utöver sina egna ideal hämtade inspiration från klassicismen.
   Byggnadens lutande tak skulle ha en funktion som åskådarterass vid flyguppvisningar och politiska massmöten med kapacitet om 80 000 besökare. Detta kan jämföras med Berlins Olympiastadion som tar 75 000.
   Efter kriget delades Berlin in i fyra zoner. Stalin ville ha hela Berlin och inledde i juni 1948 en blockad av Västberlin. Under blockaden, som varade i elva månader, gjordes 280 000 inflygningar för att undsätta invånarna i Västberlin med förnödenheter.
   Resultatet av blockaden och luftbron blev att ockupationszonerna omvandlades till två tyska stater, BRD och DDR.
   Hur förvaltar Berlin denna historia?
   Jo, flygplatsområdet har gjorts om till en park, Tempelhof Feld. Och tanken ”aldrig mera krig” får näring i parkens grönska. Historia hanterad på bästa sätt.
   På den gamla flygplatsen råder aktivitet. Det som ser ut som hantering av gods är i själva verket rockfestivalen Lollapalooza som packar ihop. Scener. Ramper. Belysning. Bajamajor. Allt ska bort. Imorgon ska den gamla flygplatsen återigen se ut som den gjorde då den stängdes den 31 oktober 2008.
   Nej, inte riktigt. I byggnaderna kommer fler events att hållas. Kongresser, festmiddagar, utställningar och annat.
   Utanför stängslet syns flanörer, drakflygare, joggare, cyklister och inlinesåkare. De gamla startbanorna samt tillhörande taxi- och rullbanor är perfekta för dem som motionerar på hjul.
  Även grillentusiaster, stadsodlare och hundar och deras ägare har sina fredade områden. Delar av flygfältet är reserverade för fridlysta fåglar, insekter och växter. Och det finns även tennisbanor, minigolf och en plan för softball.
  Samma dag som jag besöker Tempelhof läser jag på nsd.se att arkitekten Mats Jakobsson och MAF Arkitektkontor slår ett slag för att Svartöberget ska bli ett nytt drömbostadsområde. 
   Tanken är inte ny, inte heller den att människor med pengar går före det allmännas intresse.
   På Svartöberget fanns ett utsiktstorn, byggt – håll i er nu! – i trä. Varför inte göra platsen till ett drömlikt utflyktsmål – med ett utsiktstorn?
  Tempelhof Feld är en av Berlins nödvändiga lungor, en glänta som tydligt talar till boxtänkande arkitekter, hybrisdrabbade politiker och giriga fastighetshajar: Hände weg!

Publicerad i NSD 7 oktober 2015