Låt poesi vara poesi

När ingen annan metafor är ledig finns alltid den om poesi. Läste för ett tag sedan en intervju med en Formel 1-förare som utbrast i orden ”Formel 1 är poesi.”
Jag betvivlar att denne förare har läst en enda diktsamling – men metaforen var användbar.
   Och varför inte fortsätta listan:
   Hundbajs är poesi. Drönare är poesi. Messi är poesi. VVS är poesi. Boka semesterresa är poesi. Vetenskap är poesi. Handtralla är poesi. Kaffe är poesi. Skatteavdrag är poesi. Matematik är poesi. Frispark är poesi. Räntepolitik är poesi. Poker är poesi.
   Poesin är den som många uttalar sig om men sällan har läst.
   Den. Verket. Samlingen. Dikten. Den öppna högerkanten. Sidans luft. Radernas mellanrum. Det koncentrerade. Sparsmakade. Det lämnade. Det utlämnade. Tryckorten. Bindningen. Flikarna. Samlingen i handen. Känslan. Ögats fröjd, handens sensitivitet.
   Den, just den känslan.
   Poesin är ingen hovsam kungaintervju. Heller ingen simpel textreklam eller returinformation. Och om den är bekväm är det för sin egen skull. Den varvar sällsamhet med strävhet.
   Jag är trött på att poesin ska klä dräkt av annat när den bara vill vara sig själv. Ett lågmält, tyst väsen. En kär och omistlig vän. Tåren på kinden. Handen på axeln. Lusten. Kraften.
Det är poesi.
   Inte: Formel 1. Hundbajs. Drönare. Messi. VVS. Semesterresa. Vetenskap. Handtralla. Kaffe. Skatteavdrag. Matematik. Frispark. Räntepolitik. Poker.
En sak till: Fråga aldrig en poet hur hen försörjer sig.
Det gör hen inte.
Hen skriver dikter.
Om poesi kan förändra världen?
Självfallet inte, dumstrut!
Men den kan förändra dig.
Räcker det inte att vi börjar där?
Vad sägs om dessa rader av Harry Martinson (ur samlingen Gräsen i Thule, 1958):

Fjäril tag vår sorg avdaga
i en tid av pansrat sår.
Låt din flykt vår tyngd förjaga
till den natt som återstår.
Locka junis ljusa skyar
till en skimrad härmning glad
som din yras glans förnyar
i en hårt förvandlad stad.

Formel 1 är poesi, någon?

Publicerad i NSD 20 april 2015