Vandring

En veckas vandring för att samla intryck, berg och höjder. Hade de i vandringsgruppen bestigit ett berg skulle de alla ha, höjder likaså. 6,5 kilometer i timmen, timme för timme, steg för steg. Vinden växlade, samtal växlade.
Han gick under antaget namn. Kallade sig P. Nej, han trodde sig inte bli en ny människa. Trivdes bara med tanken. Väjde för en padda mellan Rantajärvi och sjön Naarajärvi. Såg en gammal labrador som simmade. Hittade ett fiskedon.
Han somnade gott om kvällarna i den stuga som en gång brukade inhysa Ragnar Lassinantti. Han förnimde en svag viskning och svarade sjuup.
Fuktig sly vätte vindar, en del märkta med L = laestadius, lundbom, lassinantti, luspa.
De gemena l:en har sin mening. Vill gärna förminska det som gjort sig stort, kanske alltför stort.
Andra vindar saknade märkning. Historiens onämnda kvinnor tittade på, smålog.
Vem berättar om deras vandringar?
Stig, myr, spång, skogsväg och i morgon skulle han gå i Finland. Där skulle han gå och där ville han en gång gå med sina barn och sedan hem.
Färg härdar sakta, en vecka går fort.
Han gick, samlade berg.

Alanenvaara börjar, Kynisvaara frågar,
Vaivuori svarar, Pullinki talar, Jäivaara lämnar.
 
Han gick, samlade berg, samlade höjder och återfann kontakten med den viljestyrka som bara kan mäta sig med ett barns första steg.

Publicerad i Horisont nr 1/2015