Städerna ska växa – men vad händer med kulturen?

Fick härom veckan en inbjudan av ett bemanningsföretag, som ville informera om jobb inom barnomsorgen. Arrangören lockade med hockey- och hamburgerbiljetter.
   Det fick mig att tänka på framtiden och om ishockeytävling och processat kött lär räcka för att matcha de frälstas förkunnelser om den gröna revolutionens ankomst och utlovade mirakel.
   Något stort är i görningen och vill vi ha ett ord med i laget så gäller det att steppa upp. Inför att det gamla ska fasas ut och produktion av stål ska bli fossilfri borde vi redan nu fråga: Vad händer med vinsterna? Hur mycket kommer Norrbotten till del?
   Vi borde även fundera på om vurmen för "Messiasstålet" kommer att spilla över på nödvändiga satsningar för att förbättra villkoren för anställda inom sjukvård och hemtjänst etcetera. Kan det rent av bli möjligt att få tid hos tandläkare?
   Det pratas om tillskott om 1 000-tals, ja, uppemot 100 000 inflyttade. Men stackars människor! Vad ska de göra när de inte arbetar?
   Jag är inte orolig för dem med intressen som hästridning, ishockey, handboll och basket. Eller att lockas ut i naturen. Men vad väntar dessa människor om de skulle vara intresserade av kultur?
   Boden: Havremagasinet, förstås. Men sedan då?
   År 2016 startade Bodens kommun i samarbete med Region Norrbotten ”Eyvind – Norrbottens författar- och berättardagar" som kom att följas av ytterligare två (2017 och 2018). ”Eyvind 2016” var, trots diverse barnsjukdomar, ett frö som kunde ha burit frukt. Så blev inte fallet.
   Kanske får de som väntas flytta hit förlita sig på Luleå, "Sveriges nordliga metropol". De riskerar dock att bli besvikna då de styrande sett till att Luleå är en närmast usel sommarstad vad gäller kultur.
   Nästan ingenting följs av dito och får sedan explodera i ett unket karnevalsupplägg. Lägg därtill ett fånigt namn som Luleå betalar för och därmed förknippas med. Varför detta självplågeri?
   Kring några scener och ett mindre tivoli drar folk omkring i valet av kulinariteter som langos, gyros, hamburgare (igen), sockervadd, popcorn och kolaremmar. Och på det: ljummen, överprisad öl serverad i plast- eller pappmugg. Att vara putt i parken är ingen idé eftersom detta är det bästa Luleå kan erbjuda.
   Att låta sig frälsas i den gröna revolutionens namn ställer därför krav på att kommande storstäder som Luleå och Boden har ett kulturutbud därefter. Och skulle det – må förbjude – bli platt fall likt Stålverk 80, kommer vi även då att behöva kultur.
   Har månne kommunalråden Claes Nordmark (Boden) och Carina Sammeli (Luleå) några idéer?

Publicerad i NSD 17 november 2022