Den nödvändiga satiren inget att be om ursäkt för

Satir är en konst och kan vara underbart träffande eller falla platt. Vi kan omöjligt folkomrösta om satir. Det någon gillar ogillar någon annan. Sådan är satiren.
   Egentligen finns bara en regel: Slå uppåt. Mot styrande. Mot mäktiga. Att smäda en diktator är närmast en självklarhet, om än förenat med fara. Att med satir kritisera monarkin har en lång historia, även om vi numera har en kung som välvilligt gör parodi på sig själv.
   Under några minuter tog ”Svenska Nyheter” (30 september) formen av ”Kurdiska Nyheter”. Ömsom lysande, ömsom plump satir. Likt förbannat ingenting att be om ursäkt för. Att då ropa censur är att be om minskad takhöjd för public service.
   Satir är en viktig åder för människor för att kunna stå ut och meddela överheten att man förutom att gissla också kan rösta med fötterna.
   Redan Bibelns författare hade sinne för satir. Kung Herodes blir räven när Jesus lovar att komma i tid till sin egen avrättning: ”Hälsa den räven att i dag och i morgon driver jag ut demoner och gör de sjuka friska, och på tredje dagen är jag vid målet.” (Lukas 13:32)
   Religionens, filosofernas och politikens motsägelser har varit en osinlig källa till satiriska verk. I alla tider har pösmunkar i namn av makt haft anledning att förlika sig med att de är och förblir satirens nåldyna.
   En satiriker ska uppröra, irritera och få oss att känna oss obekväma i vårt konsensusmys. Om ett program som ”Svenska Nyheter” ska tvingas ha hängslen och livrem finns det ingen mening med det.
Den vars skämt betraktas som plumpa riskerar att bli sin egen måltavla. Satirikern som vet att skickligt balansera sin udd och skärpa blir oantastlig.
   Humoristens misslyckade skämt glöms snabbt, ja, kan skrattas bort. En satiriker är beredd att ta risker. En undermålig träffbild och sympatin byts mot antipati.
   Vi har på tok för lite satir i Sverige. Politiken, medierna och kulturen skulle alla må betydligt bättre av mera satir på bekostnad av ängslighet.
   Om ”Svenska Nyheter” skulle utgöra en fara för vårt samhällsklimat är det ingenting emot när regeringen är beredd att utlämna människor (människohandel?) för ett turkiskt ja till den svenska ansökan om inträde i Nato.
   Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan, som tror sig/vill vara en världspolitiker, får finna sig i att vara föremål för satir. Egentligen borde Erdoğan och andra politiker vara tacksamma för att utsättas för satir så att de får hjälp med att skapa distans till sig själva. ”Svenska Nyheter” har därför ingen anledning att be Erdoğan och Turkiet om ursäkt, möjligen kan redaktionen skicka en faktura för utförd terapi.

Publicerad i NSD 22 okt 2022