Djur och natur tycks stå i vägen för skogsindustrin

Representanter för skogsindustrin och generaldirektören för statliga Skogsstyrelsen har skrivit varsitt debattinlägg. Som av en slump publicerades de samma dag (17 februari) i Dagens Nyheter respektive Svenska Dagbladet (SvD).
   Budskapet var detsamma: Jobbigt med fåglar i skogen när träd ska avverkas. Artskyddet av fåglar sätter käppar i hjulen för trädglupska avverkningsmaskiner.
   Ägandet tycks alltid gå före dem som var på platsen först. Fågelarter liksom renskötande samer framstår som jobbiga särintressen som envisas med att inte flytta på sig.
   Vi svenskar må vara ett av världens mest ateistiska folk, men även för oss finns en allsmäktig gud. Vi – eller åtminstone många av dem som är satta att styra oss – tror stenhårt på Jobb (ej att förväxla med Gamla testamentets Job). Mantrat lyder därefter: Jobb! Jobb! Jobb!
   En ny gruva som ger cirka 500 jobb och med en livslängd på 15 år väger tyngre än den samiska kulturen som under tusentals år utvecklats från jakt på vildren till dagens renskötsel. Vägar, vindsnurror och kraftledningar kan av renar – med sina inre kompasser – uppfattas som barriärer och hinder och därmed störa renarnas nedärvda vandringsmönster. För att inte tala om vad ett gruvområde innebär för renar.
   Det spelar ingen roll om historiens alla renar skulle väga tyngre än en gruva, så är den alltid tyngre. Alltid. Jobb! Jobb! Jobb! Och hur viktig är inte skogsnäringen? För att citera generaldirektör Herman Sundqvist i SvD: ”Konsekvenserna kan bli digra för skogsnäringen med sina 300 000 skogsägare som avverkar för 30 miljarder kronor årligen och sysselsätter 100 000 personer.”
   Att näringen sysselsätter så många är inte kattskit. Men generaldirektörens ord måste rimligen också vägas mot fågelarter. Och i så fall vore det på sin plats att vi som ska övertygas av generaldirektören får veta vilka arter som kan offras. Ge oss namnen och beskrivningar av dessa arter, så att vi kan avgöra om de behövs eller inte.
   Till gudatron på Jobb hör också att vi svenskar önskar att Ulf Lundells ”Öppna landskap” vore nationalsång. Men vad händer om vi sjunger den och hoppar över de fågelnamn som nämns i texten? Prova, vetja!
   För att parafrasera Lundell: Jag trivs bäst i ett öppet samhälle, där myndigheter granskar efterlevnaden av artskydd och skyddar inverkan på natur- och djurliv. Generaldirektör Sundqvist har missförstått sitt uppdrag. Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet och ska se till att lagar och regler följs inom skogsbruket.
  Djur- och naturliv äger inget kapital. Därför behöver de skydd av olika slag.

Publicerad i NSD 12 mars 2022