Förändring att reflektera över

Ulrika Revenäs Strollo

Velocitas

Rönnells förlag



Det händer att jag efter mina besök på Kungliga biblioteket i Stockholm släntrar in på närliggande Rönnells antikvariat bara för att få känna lukten av riktig bokhandel. Och ärligt talat har jag vid dessa besök inte varit medveten om att antikvariatet (i ständig kamp mot Stureplansskenande hyror) också ger ut böcker. Men nu vet jag, och den senaste utgåvan är riktigt bra.

   En diktsamling med titeln ”Velocitas” antyder att nu blir det fart, hastighet. Men det här trycket på gaspedalen är verkligen inte som plattan i botten. Hastigheten får ta tid på sig i Ulrika Revenäs Strollos senaste samling.
 Boken är indelad i sju avdelningar (ljus, mörker, metamorfos, brev, pärla, måne, fönster).
   Med poeten som ledsagare får vi rikligt (om än ofta ordmagert) stoff att reflektera över, till exempel, tidens, kroppens, åldrandets, ljusets samt språkets föränderlighet. Och somliga dikters ansatser till förändring gör att läsaren vill bistå. Hjälpa till. Medverka till att bryta mönster. Få till en förändring. Men hur? Skriva? Måla? Rista? Ja, ibland gör det ont att läsa:
   
”Rivmärken. Streck. Hopklumpade. Rader. / En. / (punkt)”

   I min läsning fastnar jag vid vissa rader, och tar mig friheten att bryta loss dem. Som en dikt i dikten:
   ”Att smärtan sommaren sommaren kom”. Eller: ”(men det är något som inte stämmer (stämmer))”. Eller: ”avlägsnar sig smärtan mörkret mörkret”.

   Återigen: Föränderlighet. Önskad? Påtvingad? Lagbunden? Jag vet inte. Men föränderligheten – önskad eller inte – är med Ulrika Revenäs Strollo som ciceron väl värd att reflektera över. Tankarna stannar kvar.

Publicerad i NSD 28 februari 2022