En reseskildring utöver de vanliga

Tomas Polvall
Kalifornien – stora drömmar, stora landskap
Bokpro

Jag har inga planer på att åka till Kalifornien, USA. Kanske är jag därför lämplig att recensera en bok som heter Kalifornien – stora drömmar, stora landskap. Baksidestexten är säljande tråkig – men det är inte boken. Tvärtom.
   Tomas Polvall är en flyhänt skribent och en attans bra fotograf. Bra förutsättningar för intressanta resereportage, alltså.
   Polvall gör inte läsaren besviken och det i en genre som inte är helt enkel. Många har närt drömmen om att göra en litterär roadtrip. Långt ifrån alla lyckas. Och varför göra ytterligare en i raden av mainstream-aktiga reseböcker?
   Färden går till olika delar av Kalifornien, till exempel platser som har allt annat än dussinnamn: Big Sur, Death Valley och Slab City. Polvall nyttjar väl det kända mottot ”vägen är allt, målet intet” som när han beskriver vägen till Bodie, den största staden som övergivits i vilda västern.
   ”Tröttheten kommer och den dröjer sig kvar. I en stillasittande värld är utmattning en belöning. Vi ser oss omkring. Topparna blir allt lägre. Någon gång borde vi komma fram. […] Långt bort i det vita ligger Bodie som en hägring på en snötäckt slätt där bergstopparna på närmare fyratusen meter framträder som små kullar. Det är ännu vackrare än jag minns. Det är ännu vackrare i vitt.”
   Big Sur har under lång tid haft dragningskraft för särlingar. ”Tanken på ett inrutat liv i Big Sur är omöjlig.” säger Magnus Torén som bosatt sig där. Ett av bokens mest intressanta kapitel där vi ges udda nedslag och litterära referenser av Henry Miller och Jack Kerouac.
   Jag vet inte hur många amerikaner det finns som Leonard Knight. Säkerligen finns det ett antal med tanke på att landets befolkning är närmare 320 miljoner invånare.
Leonard Knight är djupt religiös, på ett sätt som är främmande för oss. Han vill väl, men tolkar händelser som går honom emot som tecken från Gud. Som ett budskap om att kärleken ska visas på ett annat sätt, med en annan gärning. Ett projekt om att sy en jätteballong med texten God is Love stötte på patrull, då ballongen gick sönder under en resa.
   Trött och deprimerad efter sitt ”misslyckande” börjar Leonard att gräva i sand. Han vill bygga ett berg för frälsning. Det blir ett sjutton meter högt berg. Men Leonard är inte nöjd utan känner sig trött och orkar inte jobba så hårt han vill. Ännu ett tecken från Gud?
Här blir författaren Polvall terapeuten Polvall, då han till Leonard säger att:
   ”Det aldrig har varit Guds avsikt att människor ska arbeta till de blir helt utmattade. Du måste vila Leonard, och när du vaknar imorgon bitti kommer du att uppleva hur hela ditt inre är fyllt av Guds kärlek.”
   Orden verkar ha gjort intryck på Leonard.
   Efter mötet med Leonard befinner vi oss i slutet av boken och i det avslutande kapitlet – Drömmarna tar aldrig slut – har Polvall öppet mål, men lyckas ändå slå bollen i stolpen. Här finns en parallellhistoria mellan Kalifornien och Sverige, sett till ytstorleken. Men också i fråga om ett söder och ett norr, där det senare med sin glesbygd har klara likheter med Norrland.
   Här kunde Polvall ha gjort något mycket bättre och kanske nyttjat denna parallell som en ingång. Men för Polvall – som sedan 1995 gjort tolv resor till Kalifornien och som bott i Danmark i 30 år – skymde troligen kärleken till Kalifornien det perspektivet. Synd!
Texterna håller för det mesta hög klass. Bilderna är ypperliga. Tråkigt nog är den grafiska formen medioker. Ännu en bok i den fantasilösa bredspaltighetens namn. Varför?
   Läs dessa invändningar som randanmärkningar till en annars välskriven och intressant bok.
   Nej, jag har fortfarande inga planer på att resa till Kalifornien, men den här boken kan komma få mig att ändra åsikt. Det får betecknas som ett gott betyg eftersom jag i grunden inte gillar att byta åsikt.

Publiceras i NSD 11 mars 2015