onsdag 8 april 2015

Poesi från gruva eller som telefonsamtal

Jonas Gren
Överallt ska jag vara i centrum
NON förlag

Poesin måste förnya sig. Finna nya sätt, göra poesin angelägen. Jonas Gren, som debuterade med samlingen Lantmäteriet, är en poet som prövar nya sätt.
Uppföljaren heter Överallt ska jag vara i centrum. Den är skriven utifrån två politiska manifest: Ansvar för hela Sverige (Moderaterna 2011) och Framtidskontraktet (Socialdemokraterna 2013).
   Jonas Gren låter sin poesi såväl inspireras som infekteras av språket i manifesten. Han vore inte poet om han inte använder och förskjuter politiska begrepp i poesins syften.
Diktsamlingen är tunn (48 sidor), tryckt på föga litterärt papper och har ett linjärt typsnitt som påminner om dem som följer med en dator. Ett tråkigt standardtypsnitt med andra ord.
   Det stinker tafflig egenutgivning om boken, men här misstar vi oss. Budskapet, eller ska vi säga, det konceptuella greppet står över formen. Jonas Gren väljer ordens värde, ordens betydelse – oavsett typsnitt och form. Även antiform kan vara form.
   Diktsamlingen ska läsas snabbt, precis som en desperat, valspurtande politiker som vill klara av torg efter torg för att bli vald.
   När Jonas Gren ”transkriberat” orden ur manifesten kan de låta så här:

När jag blir stor / ska jag ha marknad / Det ska vara marknad / för friska / och sjuka / När människor inte / är på marknaden / ska det vara / för att de inte finns

En aning dystopiskt, ja. En möjlig bild. Förhoppningsvis inte.
Det finns tröst. Poeten Jonas Gren har en telefontjänst. Det går att ringa honom fyra gånger om året. Ett tillfälle har redan passerat. Tre återstår: Första helgfria måndagen i juni, september och december. Poeten nås då – mellan klockan 15–20 – via telefon 073 72 027 26. (Nej, han spelar oss inte ett spratt eller bandar eventuella samtal.)
   Under dessa dagar, dessa tider, läser Jonas Gren dikter ur Överallt ska jag vara i centrum.
Jonas Gren är en van poesitelefonör. Tidigare har han från den nedlagda gruvan i Ställberg, Ljusnarsbergs kommun, slumpvis ringt folk och läst dikter.
   Poesi gör sig från scen. Men också från en nedlagd gruva. Eller varför inte via telefon.


Publicerad i NSD 8 april 2015

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.