Lätt göra om geografin när ekonomin får styra

Landskapet har en svag ställning när norrbottningar tänker på Norrbotten. Det är länet som gäller. Stort och vackert, och så mycket större tack vare landskapskollegan Lappland.
   Sápmi är en nation utan riksgränser, men det är ingen större svårighet att få information om samers bosättningsområden i modern historisk tid.
   Knepigare blir det när vi kommer in på avdelningen hitte-på-geografi, ibland kallad platsvarumärke. Vi återkommer till denna fråga, men först en liten grundkurs om landskap och län. 
   Landskapet Lappland utgör väsentliga delar av Norrbottens respektive Västerbottens län. Plus en mindre del i sydväst som ingår i Jämtlands län.
   Lappland har stark samisk prägel, men saknar den administrativa rätt som ett län har. Av den hävd som ges en kolonialmakt har det inte varit aktuellt med ett lappländskt län på den storsvenska kartan. Urfolk ska inte styra, de ska styras.
   Norrbotten är ett landskap i nordostligaste Sverige. Det gränsar i väster till Lappland och har nio kommuner. Här bor flest norrbottningar.
   Men nu till det knepiga: Swedish Lapland Visitors Board, som företräder besöksnäringen, har skapat platsvarumärket ”Swedish Lapland”. Märkligt nog sker detta med ekonomiskt stöd från såväl Region Norrbotten som Europeiska Unionen.
   Syftet med ”Swedish Lapland” är att sälja in kustområdena i samma paket som fjällen. Och det sker från ett kontor i den ”lappländska” kuststaden Luleå.
   Det hela får smak av kulturell appropriering i namn av turistkommers. Tankarna leds osökt till Max Ettlers reseaffisch ”Sweden – Lappland” från 1930-talet, som med sitt motiv inte drog sig för att exotisera ursprungsbefolkningen då nationalstaten skulle marknadsföra sina resmål. Ettlers affisch stärkte bilden av ”Europas sista vildmark”.
   Vad är meningen med denna hitte-på-geografi? Och vad är det samiska i Heliskiing (helikopterskidåkning) och att turistföretags hundspann sprider oro i renhjordar? I en tid av ”upplevelse till varje pris” ges det samiska funktionen av kuliss till ett motoriserat aktivitetsfält där människor i gagn av ökade klassklyftor kan betala det som krävs för att leka av sig. 
  Året är 2023, inte 1913, och tanken på att Sverige ännu nekar samer de rättigheter de har som urfolk borde ge upphov till andra perspektiv. Inte minst i en tid då en så kallad grön omställning riskerar att återigen tränga bort samer från den mark de som urfolk har rätt till.
   Vad väntar härnäst: Swedish Green Steel Lapland – The land of Midnight Sun, Northern Lights and Minerals Powering Electric Batteries? 
   Huvva!

Publicerad i NSD 7 april 2023