Det finns viktigare val än proggen

Om du känner för att vilja ha kontroll, redigera och bromsa oönskade diskussioner, kan du till exempel bli administratör av en grupp för proggmusik på Facebook.
   När progg- och musikrörelsen begav sig – från slutet av 1960-talet och in på 1980-talet – fanns det egentligen inte några entydiga svar på hur den skulle tolkas.
Det berodde lite på hur olika grupperingar ville beskriva den. Och hade dessa grupperingar politiska avsikter präglade detta svaren.
   För egen del har jag positiva minnen av delar av progg- och musikrörelsen, inte minst av Tältprojektet som 1977 turnerade på 31 orter med en dramatisering av den svenska arbetarrörelsens historia.
   Att se Peps spela i en lada ute på den värmländska landsbygden är också ett fint minne. Huset hade varsin dörr på varsin gavel. Genom den ena dörren kom publiken in, genom den andra bandet. Stolar? Inte vad jag minns. Bara ett dammigt, gungande golv.
   Var på konsert med intellektuella Iskra och förstod inte ett jota. Gungade till toner av proggdrottningen Marie Bergman. Men var hon verkligen progg? Var Turid (Lundqvist) progg? Hon fick mycket skit för att hennes texter inte var tillräckligt politiska. Björn Afzelius var progg i dess linda, men var han en tillgång eller ett sänke för kvinnokampen? Ja, så kunde man hålla på med att bedöma vilka som var riktiga proggare och inte.
   Om man som jag drogs åt den politiska sidan av proggrörelsen missade man många gånger hur dominant den var. Hur olika grupperingar (Göteborg vs Stockholm) skapade obegripliga motsättningar. De med rätt politisk agenda (vilken det nu var) hade tolkningsföreträde. Ärligt talat: Vilket motstånd mötte inte kvinnliga artister av manliga frontkämpar?
   Och hur var det för de artister med musikaliska rötter i proggen som var utgivna av kommersiella skivbolag? ”Får man inte göra, inte bra”, för att travestera Nationalteatern.
I det stora hela var det dock en härlig tid som jag hade stor glädje av. Men jag kunde varken då eller idag ge ett bra svar på vad progg- och musikrörelsen var. Därför är jag inte det minsta sugen på att administrera en dylik grupp på Facebook. 
   Att på 2020-talet återfalla i ”skyttegravskrig” om vad som är progg eller inte lockar inte det minsta. Allra helst när en statsministerkandidat förklarat att invandrare (våra nya vänner), som är med och bär detta land, är en belastning. Och att denna kandidat inte drar sig för att ge rasisthögern verkligt politiskt inflytande.
   I det avseendet spelar det ingen roll om vi styrker oss med Turid eller Nynningen. Viktigare val väntar oss.

Publicerad i NSD 31 juli 2021