Berörande diktardebut om sjukdomar och död

Anna Holmström Degerman
Resten av livet har jag bara eftervärmen kvar
Smockadoll

Jag vill inte påstå att jag blev golvad, men nog kände jag mig påtagligt berörd när jag läste Anna Holmström Degermans diktsamling ”Resten av livet har jag bara eftervärmen kvar.”
   Det är en skickligt komponerad och välskriven samling, men med ett omslag som lämnar mycket att önska.
   Man får inte allt men får vara glad för bra poesi som vill berätta om andra sjukdomar då ”Resten av världen pratade bara om Corona”.
   Det är en konst att skriva en ”sjukdomshistoria” då den lätt kan kännas pådyvlad. Så här ska du känna, annars har du läst fel eller inte förstått.
   Så skriver inte Anna Holmström Degerman, bördig från Jokkmokk och nu boende utanför Hörnefors, Västerbotten. Redan i början av inledningsdikten slås tonen an:
   ”Subkutan / Trombocyt / Främmande ord / Främmande språk / Främmande människor”
   Som känslan av att bli intagen på ett sjukhus. Vilka val finns? Det är bara att förhålla sig. All ny vokabulär som man måste förhålla sig till. Vissheten om att man är i goda händer. Men ändå: Omsorg även om man känner sig utlämnad och ska försöka förstå.
   Som ni förstår berättar jag främst det jag känner vid läsningen, mindre om det jag till fullo förstår. Turligt nog är Anna Holmström Degerman en god ledsagare.
   Det krävs mod och styrka att i närtid skriva om en älskads för tidiga död, särskilt då dikterna speglar de sju första veckorna av förlusten.
   Anna Holmström Degerman har tidigare skrivit i andra genrer, så denna samling är att betrakta som hennes diktdebut. Hon har goda förutsättningar att lyckats på den nya, inslagna vägen.

Publicerad i NSD 13 april 2021