När ett folkmord erkänns och ett annat glöms bort

 Under många år betydde BLM för mig Bonniers litterära magasin. Idag har begreppet en helt annan innebörd och tyngd.
   Och det får mig att tänka på det första folkmordet i modern tid, som begicks i Namibia.
Tyskland vill sona de brott som skedde i nazismens namn för att de inte ska glömmas. Det går att se vid besök i landet, där man inte låtit dölja vilka hemska brott som skedde.
   När den sista från Förintelsen överlevande har gått bort, kommer Tyskland fortsättningsvis vara tvunget att hantera sin historiska skuld.
   Men hur – och när – ska Tyskland hantera sin historiska skuld gentemot Namibia och det folkmord man är ansvarigt för?
   Nazisternas koncentrationsläger hade sin förövning långt från Tyskland. Vid en konferens i Berlin 1884 delade 13 europeiska stater sinsemellan upp afrikanska länder. Tyskland fick, eller tog, Namibia.
   De tyska kolonisatörerna byggde koncentrationsläger – prototypen till de som nazisterna senare skulle använda – och spärrade in namibier, som möjligen tydde sig mer till sin stamtillhörighet än till nationalitet.
   Mellan 1904 och 1907 dog 100 000 herero och 10 000 nama av omänskliga villkor i dessa läger.
   Som andra kolonialmakter sådde de tyska kolonialisterna split mellan olika folkgrupper. Från askari hämtade man lydiga lakejer enligt modellen söndra och härska.
   Att det tyska folkmordet inte fick någon större uppmärksamhet har sitt svar: Det skedde inte Europa. Det hade att göra med dödande av svarta människor. Europa brydde sig inte.
   Kolonialismen upphörde, men klädde sig som nykolonialism. Många afrikanska länder var stukade, men behövde inte längre tuktas med militär närvaro. Kapitalet fick den uppgiften. Och ibland med hjälp av så kallad u-hjälp. Rent av smidigare.
   Hur lång tid tar det för ett folk att övervinna kolonialism?
   Nej, här måste vi prata om flera folkgrupper inom ett land, kanske snarare ett geografiskt område eller områden som inte kunde förstås och respekteras av europeiska kolonisatörer.
   Hur lång tid tar det att skaka av sig ett kolonialt förtryck, dess arv, när dessa människor ändå måste förhålla sig till en nykolonial agenda?
   Det är 75 år sedan andra världskriget tog slut, som om det inte fortsatt att påverka oss.
   Den europeiska kolonialismen – har den tagit slut?
   Det var ju länge sedan, nu måste vi få ha kul.
  Javisst, ska vi ha kul samtidigt som det inte skadar med lite vetskap om vad vår överlägsna attityd bottnar i. Mellan "vi" och "de andra" finns så mycket historia att berätta. Och så kom BLM att betyda så mycket mer än ett nedlagt litterärt magasin.

Publicerad i NSD 29 augusti 2020