Italiensk efterkrigstid med lyriska ögon

Pier Paolo Pasolini
Olycksaliga generation
Smockadoll

Pier Paolo Pasolini (1922-1975) är mest känd som filmare, till exempel med "Salò, eller Sodoms 120 dagar" baserad på en roman av Markis de Sade.
   Förutom filmerna har det skandalomsusade i Pasolinis liv varit det som skapat rubriker. Det finns en annan Pasolini – dramatikern och poeten. Nina M. Olsson och Håkan Sandell har översatt ett urval av Pasolinis dikter.
   Pasolini debuterade 1942 och skrev på friuliska, en dialekt med rätoromanska inslag som talas av omkring 300 000 i Friuli i nordöstra Italien och i angränsande områden i Österrike och Slovenien. Möjligen ett ställningstagande då fascisterna propagerade för riksitalienska.    
   "Olycksaliga generation" kretsar kring dikter om ungdomen till politiska utfall mot samtidens kommersialism.
   En av samlingens finaste dikter är dock "Bön till min mor":

   "Jag bönfaller, ber dig. våga dig inte att längta efter att dö, / jag är ju kvar här, ensam, med dig, i vår framtids april"
 
Eller "Traditionens poesi" som inspirerat till valet av samlingens titel:

   "Å, olycksaliga generation! / som vintern 1970 gick runt i fantasifulla kappor och sjalar / och var bortskämda, [...] å, olycksaliga ungdomar, som inom räckhåll fått skåda en underbar seger som aldrig har existerat!"

Dikterna, särskilt "Traditionens poesi", kan hjälpa den som vill lägga ett samhälleligt och politiskt pussel över Italien 1950–1970. Den av lyrik omslutna realismen imponerar. Den kombinationen gör att vi förstår varför Pasolini räknas som en av Italiens främsta efterkrigspoeter.
   Pasolini mördades före premiären av "Salò, eller Sodoms 120 dagar".

Publicerad i NSD 2 juni 2020