Både rörande, rörligt och rörigt om vården

Karl Daniel Törnkvist
Himlen
Norstedts

Stig Sjödin gestaltade fabriks- och industriarbete i sina dikter, till exempel i Sotfragment (1949). Jenny Wrangborg (vinnare av Stig Sjödin-priset 2010) gav oss inblick i hårda arbetsvillkor med samlingen Kallskänken (2010). På senare tid har vi även kunnat läsa diktsamlingar som utgått från arbete i hemvården eller övrig vård, till exempel Johan Jönsons Efter arbetsschema (2008) och Marie Hållanders Tjänster i hemmet (2013).
   Förra året var det 50 år sedan gruvarbetarstrejken. Sedan dess har begreppet arbetarklass förskjutits och mer och mer blivit synonymt med dåliga arbetsvillkor och dåligt betalda arbeten inom hemvården. 
   Det finns många yrkesgrupper inom det som kan sägas utgöra arbetaryrken som bara kan drömma om de löner gruvisarna har.
  Karl Daniel Törnkvist har tio år inom vården och vissa erfarenheter från den tiden kommer till uttryck i Himlen.

Vården kommer [...] / men Vården är inte klok / jag har ett fotoalbum jag inte blir kvitt / de kryper upp mot väggar, utsmetad skit / på tapeter, står det något?

Det måste vara något visst med att komma in i någons hem, där någon – trots tillvaron i sitt hem – är i beroendeställning. Eller för den delen när någon är placerad på en vårdinrättning – utan tillgång till sitt hem. 

När dörren öppnas / reser sig en stank i naturlig storlek / och jag andas in / din skit / blöjvarm / Det är allt som händer / vi delar ingenting

Den första delen av samlingen – Pladdret – är stark och smärtsam att läsa. Så som det ska vara när: 

Vården kommer / Pladdret är en förblödning / rännilar ur en sårad erfarenhet som inte syns / en otalad läcka

I denna läcka noterar och registrerar poeten det som händer eller faktiskt knappt alls händer. Livet som det är för den vårdade. Väntan. Längtan. Tystnad. Minnen. Bilder på barnbarn som inte har tid att höra av sig. Slappheten i analmusklerna och de förbannade blöjorna. 
   Karl Daniel Törnkvist är skicklig. Han kan förmedla, om än att det bitvis känns förmedlat genom ett intellektuellt filter och är såväl rörligt som aningen rörigt. 
   Resterande delar av samlingen utgörs bland annat av kärlek till en mormor som flyttade till Sverige men som inte lärde sig svenska. Den tidens arbetskraft kunde likaväl vara stum, bara den arbetade.
   Minnesblickar till det Finland författaren brukade besöka som barn. Och den vid sidan av Pladdret starka avslutningen Metsäkukkia (Skogsblommor). Rötterna.
Vårdens egen värld. Tillhörigheten. Språk och ickespråk. 

För varje saknat ord jag krystar

Publicerad i NSD 21 januari 2020