På 1980-talet hade Livets Ord en högtidsstund. Rörelsen – ledd av Ulf
Ekman och hans hustru – lockade människor och skapade rubriker, ja,
skandalerna var många.
Några drag hos Livets Ord var ett enormt
fokus på Ulf Ekman, en okritisk syn på Israel som ockupationsmakt och
vurmande för en framgångsteologi.
Den senare kanske baserades på vad Paulus skrev i Första Timoteusbrevet:
"Om
någon ger en falsk undervisning och inte håller sig till vår Herre Jesu
Kristi sunda ord och till den lära som hör till gudsfruktan, så är han
högmodig och begriper ingenting. Han har bara en sjuklig lust att
diskutera och strida om ord. Sådant väcker avund, kiv, smädelser och
misstankar och leder till ständiga tvister mellan människor som är
fördärvade i sitt sinne och har vänt sig bort från sanningen, och som
menar att gudsfruktan är en god affär."
Jaha, tänkte Livets Ord-anhängarna, "en god affär" och verkade inte bry sig om resten av Paulus text, där det står:
"Men
de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många
oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och
undergång. Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär
efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva
mycket lidande. Men du gudsman, håll dig borta från sådant!"
Ulf
Ekman och hans fru kom att hoppa av Livets Ord – och blev katoliker.
Rörelsen har långtifrån samma schwung idag, men har lämnat efter sig en
massa människor som tagit skada av grupptryck.
Om vi inom
politiken pratar om ett enormt fokus på partiledaren, okritisk syn på
ockupationsmakten Israel och en framgångsteologi, så är det inte svårt
att tänka på ett visst parti. Är inte enormt fokus på partiledaren
närmast personkult? Hur kan ett parti som vill vara med och bära
regeringsmakten försvara en av vår tids längsta ockupationer?
Och
vad gäller framgångsteologin: Budgeten, tillsammans med Moderaterna,
ledde till en mindre slakt av arbetsförmedlingen. Är arbetslösa inte
tillräckligt effektiva och framgångsrika skola de heller inte ta något
för givet. Ty de får rätta sig efter att privata aktörer finner sitt
guld på de arbetslösas armod.
En representant för Politikens
Livets Ord – rikligen avlönad för ett förtroendeuppdrag och med ett
klädkonto som inte låter sig miljökompenseras i första taget – har läxat
upp en uppmärksammad och uppskattad 16-årig klimataktivist.
Jesus
led inte bara för våra synder, han får i sitt eftermäle/efterliv
dessutom stå ut med framgångsteologins mumbo-jumbo såväl i så kallad
kristen som i verklig politisk kontext.
Huvva! skulle han troligen ha
sagt, fast på arameiska.
Publicerad i NSD 11 maj 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.