Mariinskijteatern är något av Sankt Petersburgs stolthet. Teatern håller, tillsammans med Bolsjojteatern i Moskva, landets bästa uppsättningar av opera och balett och är mest känd som hemmascen för Mariinskijbaletten, som har anor från 1783. Den första teaterbyggnaden öppnades 1860 och är uppkallad efter tsar Alexander II:s hustru, Maria Alexandrovna, rysk kejsarinna mellan 1855 och 1880.
Den nya byggnaden (Mariinskij II) som öppnades 2007 är en av världens största teatrar. I Mariinskijteatern ingår även ett konserthus.
I Mariinskijteatern har det bästa av rysk balett, opera och klassisk musik framförts liksom verk av Mozart, Rossini, Verdi och många andra.
Från 1869, under ledning av balettmästaren Marius Petipa, inleddes en gyllene period med samarbete med Pjotr Tjajkovskij som ledde till uppsättningar som "Svansjön" och "Nötknäpparen".
Under sovjetåren byttes namnet till Kirovteatern, efter Sergej Kirov, kommunistisk ledare i Sankt Petersburg under 1920- och 1930-talen, och som sköts 1934 i den våg av avrättningar som pågick under Stalins terror.
Utrymmena bakom scenen är som en liten stad. Det är möjligt att arbeta med fem produktioner samtidigt tack vare höj- och sänkbara, ljudisolerande metallväggar. Bakom scenen i den stora salongen, som har 2 000 sittplatser, kan repetitioner pågå.
För att få allt att fungera har Mariinskijteatern en personal om 2 500 anställda; scenarbetare, elektriker, skräddare, snickare, kostymörer, massörer, läkare, administratörer, mat- och kafépersonal, säkerhetsvakter, för att nämna några. Säkerheten är rigorös, så här görs inga oanmälda besök.
Vid större föreställningar (de flesta) ansvarar upp till 60 scenarbetare för att allt är på sin plats och fungerar. Gröna ljustavlor anger nummer så att berörd personal vet att de likt balettdansarna måste vara på tå.
Långa och sena arbetspass är vanliga, varför scenarbetare har möjlighet att övernatta på teatern.
Det som publiken inte märker av under en föreställning är att hundratals människor arbetar runt om i den jättelika teaterfabriken.
Jo, det går att se den som sådan med tanke på alla tekniska lösningar och system som finns för att sköta scenografi och dekor.
Inför en föreställning av "Romeo och Julia" har det lagts ett specialgolv som underlättar för dansarna och som motverkar skador. På golvet läggs dessutom en specialmatta, där varje rulle kostar en ansenlig summa. Tolv rullar behövs för att täcka scenen.
Ett av teaterns största problem är förvaringen av scenografi, dekor och kläder. Under en månad producerar kostymavdelningen upp till 400 klädesplagg, som efter användning ska förvaras. Scenografi, dekor, kläder och annat måste därför lagras på andra platser i staden.
Publicerad i NSD 4 maj 2019
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.