Vi måste plastbanta

Sporer gror till frökapslar med förmågan att reproducera och ersätta människor. En utomjordisk invasion inleds på det sättet i en liten stad i Kalifornien, USA. Det är handlingen i filmen Världsrymden anfaller (1956), som skrämde skiten ur mig som tioåring.
Nu är det annat som skrämmer. Plastens förbannelse, till exempel.
   Fortsätter vi människor att sprida plast i samma takt kommer haven att bestå av mer plast än fisk år 2050, enligt Ellen MacArthur Foundation.
Greenpeace har tagit prover i havet runt Antarktis: sju av åtta tester visade på förekomst av mikroplast.
   Det finns en grupp människor som är bra på att återvinna plast och andra material, nämligen fattiga människor som arbetar med detta på stora soptippar eller i kåkstäder. De är tvungna till det eftersom det är deras levebröd.
   Vi, däremot, som lever i materiellt överflöd reflekterar knappt ens över hur mycket plast var och en av oss förbrukar. Och hur kort livslängd den fådda eller köpta plasten har. I genomsnitt använder varje person runt 200 plastbärpåsar per år. 90 procent av dessa används bara en gång.
   Vi nyttjar en plastpåse i snitt 30 minuter, en piss i Mississippi jämfört med hur lång livslängd påsen slängd i naturen kan ha – 400 år.
480 miljarder plastflaskor såldes 2016. Av dessa blev endast nio procent återvunna, enligt World Economic Forum.
   I Peking, Surabaya, Istanbul och Sydney går det att panta plastflaskor i utbyte mot biljetter till tunnelbanan, bussen eller bio. I Tyskland har matvarubutiker behållare där konsumenten kan slänga många onödiga förpackningar som varor omges av – och inte behöva ta hem skiten.
   I Sverige har vi förvisso bra återvinningsstationer, som tyvärr i vissa fall sköts dåligt vad gäller tömningar och skyltningar. Men det räcker inte. En del företag har förstått vikten av att plastbanta. Andra måste vi trycka på för att de ska göra något.
   Vi har alla våra favoritbutiker och kanske därmed känner butikschefen eller annan ansvarig. Varför inte börja med att framhålla att butiken tappar goodwill på sitt bristande miljötänkande. Och att du som kund är orolig för butikens rykte.
   Det kommer att ge resultat, om vi är många som nöter in budskapet. Det fungerade på 1980-talet, då en kundopinion lyckades minska försäljning och produktion av klorblekt papper.
   Små, massor av små insatser vi som enskilda kan göra blir tillsammans något stort som kan göra skillnad.
   Vad hindrar oss? Jo, troligen den bekvämlighet det materiella överflödet ger oss och någon-annan-ismen – någon annan ska göra det. Glöm det! Det hänger på dig, mig. Oss. Tillsammans, tillsammans. 

Publicerad i NSD  19 januari 2019