lördag 22 december 2018

När godheten vill annat än gott

Redan två månader innan två minderåriga pojkar misshandlade en 48-årig hemlös man till döds, kände vuxna till vad som pågick. De teg i godhetens namn, som endast sträckte sig till deras egen avkomma.
   En kristen amerikansk kille, 27, tog sig olovligen till ön Norra Sentinel i Bengaliska viken för att kristna stambefolkningen, som är skyddad i lag från besök.
   Sentileser är en av de sista folkgrupperna på jorden som inte har kontakt med omvärlden. Urbefolkningen saknar immunitet mot vanliga sjukdomar. En besökare med en lindrig förkylning skulle kunna utplåna hela stammen.
   Det bekymrade inte den amerikanske killen, som trodde sig ha godheten på sin sida.
   "Herre, den här ön kan vara Satans sista fäste där ingen ens har haft chansen att höra ditt namn." skev han i sin dagbok.
   Som goda svenskar i den goda svenska staten påtalar våra företrädare gärna brister i andra länder där mänskliga rättigheter kränks. Gäller dock inte den goda svenska statens inställning till samer, en ursprungsbefolkning i behov av att Sverige ratificerar ILO 169-konventionen, vilket många andra länder med ursprungsbefolkning har gjort.
   Välgörenhetsorganisationer – eller ska vi kalla dem biståndsföretag? – arbetar i godhetens namn. Anna Ryott är verkställande direktör för Swedfund. Hon sprudlar så mycket av godhet att hon och organisationen tycker att hon är värd 146 657 kronor – i månaden.
   Anneli Rogeman är verkställande direktör för We Effect och Vi-skogen med en sammanlagd månadslön på 110 000 kronor.
   Så när vi i godhetens namn skänker en slant för att det ska planteras träd i Vi-skogen, så odlar vi också hennes feta lön och säkerligen också ett kostsamt pensionsavtal.
Den gode (?) Strindberg har i "Röda rummet" skildrat en godhet som för med sig en bitter eftersmak.
   Några överklassdamer ska göra en Karl Bertil Jonsson och tar en droska till Vita Bergen, Södermalm. De ber kusken stanna utanför ett sjabbigt hus:
   – Det här huset ser bra ut, säger den ena damen.
   – Jag tycker att det ser förskräckligt ut, säger en annan dam.
   – Jag menar att det ser bra ut för vårt ändamål, säger den första damen.
   Detta sagt om huset. Om dem som bor i huset tycker damerna så här: Vanvårdade. Djupt andligt mörker.
   De tar sats och kliver in i smutsen, förmodligen fyllda av sin egen förträfflighet mer än av omsorg om de fattiga.
   Vårt förhållande till godhet borde kunna vara enkelt. Närhelst begreppet snuddar vid egen vinning eller förträfflighet är godheten på villovägar. Den ska inte vara menad för det egna CV:t, däremot är den god om den bidrar till att göra skillnad utan baktankar eller egna godhetsintressen.


Publicerad i NSD  22 december 2018

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.