Våga värna språket

Avslöjar: Bodens tyngsta värvning någonsin.
   Så lyder rubriken och därmed ska vi tolka att Boden Handboll i framtiden inte kommer att göra en likvärdig värvning. Självfallet skulle det ha stått ”hittills”.
   Förflackning av språket är inte kul, särskilt inte när dagstidningar medverkar till den.
   Vi har tvingats läsa artiklar om ”statshuset” i Kiruna, jo, det var en intressant nyhet.
   Eller att ”dels” inte följs av ”dels” eller följs av ”och dels …”.
   Att vårda språket har i Sverige getts ett negativt epitet – språkpolis. Ett ord som beskriver människor som värnar språket som nitiska och som inte verkar förstå att tiderna förändras.
   Språkförbrytarna tycks däremot gå fria.
   Du läser morgontidningen i pappersform eller på nätet och finner att flera artiklar har undermåligt språk. Vilken kompensation ges du? Vad kan du kräva? Om du ”köper” missarna idag, vad förväntar du dig imorgon?
   En korrekturläsare har sex punkter i centrum: Stavning, interpunktion, grammatik, semantik, uttryck och faktakoll. Allt med tanke på läsarnas bästa. Det som måste stå i centrum är att värna texten.
   Vad gäller det senare är inte bokbranschen mycket bättre. Här ett exempel ur inledningen till Camilla Läckbergs ”Tyskungen”:
   ”Flugorna for i stora sjok runt den orörliga figuren. Landade ibland. Käkarna rörde sig.”
   Kruxet är dock att flugor inte har käkar – än mindre tuggar sin föda.
   Eller varför inte denna översättarmiss:
   ”Ja, läspade han.”
   Tiderna förändras, språket likaså. Att nya ord kommer in i Svenska Akademiens ordlista betyder inte att grundkänslan för språket måste raderas ut. Men tyvärr verkar det som om utvecklingen går bakåt till den grad att vi bryr oss mindre om språket i tidningar och andra publikationer eftersom dessa inte själva bryr sig om det, då de avskaffat korrekturläsning och inordnat sig i ”hellre fort än korrekt”. Hastigheten springer alltid fortare än eftertänksamheten.
   Där ordet står i centrum måste vi läsare ställa krav på utgivare av tidningar, tidskrifter och böcker. Som prenumeranter och köpare måste vi bli bättre. Språk ger makt, om vi reducerar vikten av det minskar vi samtidigt vårt eget inflytande.
   Kunskap är ”mackt”, om än helst rättstavat.

Publicerad i NSD 12 maj 2018