Bunkerspaning med grönt

Luleå kommun ska bli bättre på att följa enprocentsregeln för konstnärlig utsmyckning vid byggande. Det är bra och det behövs.
   Under en promenad på Hälsans stig, en vacker lördag, blir vi stående vid en nybyggd pumpstation, föga poetiskt kallad P 39. Den skulle lika väl kunna vara en bunker. Prydd, eller vad vi ska kalla det, med prefabricerad plåt.
   Betong- och ståltänkandet har fått ett nytt monument i staden. Här hade det verkligen varit på sin plats med konstnärlig utsmyckning. De gamla pumphusen, byggda i tegel, får genast något retrovackert över sig.
   Åsynen av den kyliga betongen förmår dock inte att solka resten av promenaden. Längs Skurholmsfjärdens östra strandlinje har parkförvaltningen gjort ett enastående arbete med planteringar som gör sig i samklang med övrig natur. Planteringarna – med en fantastisk bredd av växter – löper, tack och lov, inte längs stigen utan är placerade i vad som ser ut att vara i 45 graders vinkel. En välkommen kontrast till det rätlinjiga.
   Motionsslingan har stora chanser att bli upphöjd till kulturpromenad. Det skrivet, trots att det är först nästa sommar den verkliga grönskan kommer att imponera på oss med sin klorofyll.
   Det här kommer att bli populärt bland dem som flitigt nyttjar rundan för motion och rekreation. För att inte tala om vilken utsikt de som bor i höghusen på Kronan får.
Hoppas kommunen går vidare med liknande satsningar i andra områden, till exempel Hertsön och Porsön. Där finns förvisso inga höghus för bättre bemedlade, som kan ges en flådigare utsikt.
   Men där finns folk – med blandad härkomst – som också skulle bli glada över spännande planteringar.
   Finns kraft över hos kommunen vore det önskvärt om den gör en ordentlig satsning på sorgebarnet Gültzauudden.

Publicerad i NSD 21 oktober 2016