Blodigt i torftig miljö

Sofia Kurkinen
 
Elda blod

Styxx Fantasy



Tankar leds och förleds, och häri ligger styrkan i Sofia Kurkinens debutroman Elda blod. Handlingen kretsar kring flera kvinnliga personer och en mardröm, ett yttre hot. Och här är det lätt att tro att hotet kommer från en man, eller ett manligt väsen. Men det förekommer inga män i romanen. Och det hade varit fulländat om inte nio kapitel/avsnitt inleds med citat av Thåström. Varför?

   Vän av ordning kan invända att citaten utgör sig egen berättelse vid sidan av Kurkinens. Men fortfarande: Varför?

   Sofia Kurkinen har flyt i språket. Det märks att hon vill någonting med orden. Romanens karaktärer ges liv, och vi kommer dem in på huden. Däremot ägnar hon inte miljöer samma intresse. Klassiska Lillan i Luleå vore värt en betydligt mer målande beskrivning än ”De möttes under en spelning på Lillan. Det var en liten teater som mest huserade demoband som fyllde huset med hardcorevrål.”

   Det hade varit möjligt att göra så mycket mer när det gäller att beskriva platserna. I fallet Lillan: Trapporna, scenen, ljuset, dofter, det skavda, det slitna, dörren som slår, fimparna utanför entrén … Inte minst när berättelsen har drag av en roman i road movie-dräkt och där platserna – vid sidan av personerna – ska bära berättelsen.
   Det är märkligt att författaren slarvar med dessa miljöer eftersom hon utanför verket själv gjort resan Tornedalen–Luleå–Umeå.

   Romanens förtjänster ligger på det ”psykologiska” planet, där Kurkinen gäckar sina läsare. Vi balanserar på slak lina  – i tron att veta – om vi har att göra med det övernaturliga eller det vi kallar verklighet. Men förvänta er inte ett crescendo som tonar fram en hemsk och hensk våldsverkare. Det kunde möjligen ha gjort sig i en skäckfilm, men passar fantasygenren sämre.

   Det ryktats att Sofia Kurkinen har en fristående uppföljare på gång som ska utspela sig i Haparanda skärgård. Återstår att se om hon bara tänker förlägga handlingen där, eller om hon nyttjar den miljön i berättelsen.
   Jag tror säkert att Elda blod når sina hardcore-fans i fantasygenren, men som genomarbetad roman lämnar den en del att önska.

Publicerad i NSD 15 juni 2016